Talkoanda i Komossa

I den lilla byn Komossa på den österbottniska landsbygden finns varken någon butik, bank eller skola längre. När jag var liten fanns det fortfarande en fin bybutik dit man kunde cykla för att köpa lördagsgodis, en trevlig bank där man fick sparbössor som såg ut som Mumin och världens bästa (okej, jag kanske är lite partisk) byskola i byn. Landsbygden pulserade av liv och jag skulle aldrig ha velat växa upp på någon annan plats i världen än i trygga lilla Komossa. Mitt ute på landet. Bland kompisar i alla åldrar.

 

Sakta men säkert har den ena servicen efter den andra i byn varit tvungen att lägga ner sin verksamhet, men byagemenskapen och talkoandan kan inget trots allt ta kål på. När något ska göras i byn ställer alla upp, oavsett om det handlar om att skapa en volleybollplan på skolgården eller att samla ihop material till en påskbrasa vid ungdomslokalen. Talkoandan - den kollektiva ansvarskänslan och kämparglöden - är ett typiskt kännetecken för min hemby och något som jag tror att alla som växt upp där tagit med sig ut i livet.

 

En gång om året ordnas det 52 kilometer långa skidloppet Botniavasan i kommunen, och då susar det än en gång av liv och rörelse i byn eftersom skidspåret går genom Komossa. Hela byn, också vi utflyttade bybor, samlas för att hjälpas åt att värma blåbärssoppa och sportdryck, organisera en vätskestation för de hurtiga skidåkarna, grilla korv till åskådarna och kanske mest av allt för att umgås med varandra och höra vad som hänt sedan vi träffats sist. Talkoanda när den är som bäst.

 

Årets upplaga av Botniavasan gick av stapeln igår, och turligt nog var det inte riktigt lika blåsigt och kallt som förra året. Fast jag skulle ljuga om jag inte sa att det blev kallt om tårna för oss funktionärer efter en halv dag ute i kylan. Jag antar att man ska vara en viss typ av människa för att vilja stå utomhus en halv dag och överräcka sportdryck till hurtiga gubbar med snor i skägget, för en lön på en korv, en semla och två koppar kaffe.

 

Tack för igår, kära bybor! Om inte förr så ses vi säkert vid påskbrasan om ett par veckor.