Nattlysande moln och morgonrodnad
8 augusti. Idag är det min dag.
Sånger och presenter kvittar, för jag har fått en så fin start på min födelsedag att den redan känns alldeles perfekt. Jag har spenderat natten på jobbet, och vid tolvtiden inatt när jag förstrött stod och blickade ut genom fönstret med tekoppen i handen såg jag någonting som nästan såg lite spöklikt ut... Självlysande moln! Jag har aldrig lagt märke till den här typen av väderfenomen tidigare, och är verkligen glad att jag råkade ha med mig kameran just inatt så att jag kunde fotografera det hela. Molnen såg ut som slöjlika strimmor som lyste i en blåvit ton precis som Hattifnattar samtidigt som de sakta rörde sig över himlen. Så mystiskt magiskt. Som ett vitt norrsken.
Efter lite googlande kom jag fram till att den här ovanliga typen av moln kallas nattlysande moln eller noctilucent clouds. De bildas på mycket högre höjd i atmosfären än vanliga moln - långt ovanför ozonskiktet - och uppstår genom att iskristaller bildas runt meteoritdamm. Det ser ut som att molnen lyser om solen ligger under horisonten och lyser upp dem underifrån. Den här typen av moln kan med lite tur ses i juli och augusti här på norra halvklotet, och endast nattetid.
Vilken otroligt häftig grej för en födelsedagsnatt!
Fyra timmar senare hade det ljusnat så mycket att de spöklika molnen inte syntes längre.
Istället färgades himlen gradvis allt mer rosa i takt med att solen gick upp.
Jag var tvungen att gå en liten sväng och andas in luften som plötsligt har börjat dofta höst.
Spannmålen på åkrarna har övergått till en gyllengul färg och blomstren i dikesrenarna vittnar om att högsommaren är förbi. När hände allt det här?
Ännu vill jag tänka att det är sommar ett par veckor till. Ännu vill jag njuta litegrann.
Nu ska jag krypa ner i sängen tillsammans med Sputnik för att sova ett par timmar och drömma om meteoritdamm och vackra nattlysande moln. Hoppas att ni får en fin måndag! ♥
