Gravering, gatumusik och glass
Dagens program bestod av en liten stadstripp. Det var nämligen dags för fästmannen och mig att lämna in förlovningsringarna till guldsmedsaffären för gravering. När vi köpte ringarna hade vi inte bestämt någon speciell förlovningsdag, så vi fixar helt enkelt graveringen nu i efterhand istället. Det funkar ju också.
Genast när vi hade lämnat in ringarna och klivit ut genom Hovisepäts dörr tittade vi på varandra och konstaterade att det kändes konstigt. Som att vi båda glömt någonting väldigt viktigt. Tolv dagar som förlovad är uppenbarligen tillräckligt länge för att man ska vara så van vid att ha en ring på det vänstra ringfingret att man saknar den genast man tagit av sig den. Knäppt. Men fint.
När vi genade över torget tyckte jag mig höra en bekant stämma... Jovisst - där stod ingen mindre än Axel Hanses och musicerade mitt på ett brunnslock. Och ser ni vem som sitter där längst till vänster på bilden? Det är ju min kompis Iica som jag inte träffat på år och dagar! Vilken alldeles perfekt dag att gena över torget. :D
Är ni inte bekanta med Axels musik sedan tidigare kan jag rekommendera att ni ger den en lyssning. Ifall ni inte har vägarna till torget i Vasa hittas Axels första singel också på Spotify → De sanna finländarnas sång.
På hemvägen passade Mikael och jag på att stanna vid Kaffestugan för att avnjuta varsin glass. Jag åt en vaniljglass som innehöll typ krossad Oreo (jättegod!) och en knallgul glass som smakade tuttifrutti (helt okej men nästan lite för konstig till och med för min smak).
Nu vankas nattjobb. Hejtå!