Därför firar jag Fars dag

 
Det här är mina föräldrar. Två av de stora klipporna och förebilderna i mitt liv.
Idag är det fars dag. Jag läste nyligen en debattartikel med rubriken Papporna behöver inte ett fars dag-grattis. Den problematiserar farsdagen i och med att männen, på samhällsnivå, inte delar föräldraansvaret jämlikt med kvinnorna. Männen tar i allmänhet inte ut sina föräldraledighetsdagar, de sköter sällan majoriteten av arbetet i hemmet och när barnen blir sjuka är det oftast kvinnorna som stannar hemma från sitt jobb för att ta hand om barnen. Skribenten anser att farsdagen inte ska firas förrän de här samhällsproblemen är fixade.
 
Mina föräldrar är inte perfekta. Både mamma och pappa har sina dåliga sidor och sina brister, men de är fantastiska människor i all sin sårbarhet och imperfektion. De goda sidorna är betydligt fler än de dåliga. Mina föräldrar är mina förebilder på många plan i livet och jag har lärt mig mycket av både framsteg och misstag som de gjort. Idag är det fars dag och jag anser att jag har all orsak i världen att fira min pappa idag.
 
Jag kan räkna antalet gånger jag sett min pappa laga mat eller städa på en hand. Under min barndom var det alltid mamma som tog hand om oss när vi var sjuka. Det var mamma som hjälpte oss med läxorna och det var mamma som torkade våra tårar. Ojämlikt. Men pappa har också alltid funnits där. I vått och torrt. Han har suttit med på föräldramöten och varit involverad i sina barns liv. Även om min pappa, stereotypin av den österbottniska bonden, oftast är ute på gården, i en traktor eller bland djuren och jobbar så vet man att han finns där - vid mammas sida och vid sina barns och barnbarns sida. När det krisar vet jag att jag kan ringa till pappa, när som helst på dygnet och oavsett vad det gäller. Han är en klippa i stormen.
 
Min pappa är den som lät mig vara med och hjälpa honom på gården även om jag förmodligen mest var i vägen. Han är den som skruvade bort stödhjulen från min cykel när han insåg att de var onödiga. Han är den som lärde mig köra traktor när jag var gammal nog, den som lät mig överta sin bil när jag fick körkortet och den som hjälpte mig skaffa min första egna lägenhet. Min pappa har lärt mig att ta ansvar. Han har lärt mig att stå upp för mig själv och tro på mig själv. Jag har så mycket att tacka min pappa för. Idag är det pappornas dag, och min pappa är utan tvekan värd att firas. Idag och alla andra dagar.
 
Grattis på fars dag pappa! Jag är stolt över att vara din dotter. ♥
#1 - Emilia

Så himla fint skrivet <3 Sånahär dagar saknar jag min pappa extra mycket och önskar jag kunde ringa och berätta hur mycket han betyder.

Tycker debattartikeln bara är så himla löjlig. Alla bestämmer väl själva om de vill fira sin pappa eller inte? Sist och slutligen handlar ju dagen om att barn som vill kan fira sin pappa idag, inte att samhället ska problematisera ojämställdhet. Självklart ska man belysa såna grejer, men samtidigt tycker jag att många pappor absolut förtjänar sin egna dag. Precis som alla mammor också förtjänar en egen dag.

#2 - Lilly

Jag tycker vi borde ta bort både fars och morsdag då inte alla har föräldrar, vilket oftast glöms bort av samhället. Jag kommer säkert få frågor i skolan idag ifall jag firade min pappa igår och då får jag svara nej, jag satt och grät istället över att igår för 11 år sen var sista gången jag hörde hans röst innan han dog. Jag tycker vi borde ha en föräldrarsdag istället för där har vi verkligen jämlikhet om något.