Att bli grundlurad på sin födelsedag

Den här killen som jag bor med upphör aldrig att imponera. Hela veckan innan min födelsedag har Mikael beklagat sig över att han har så mycket jobb på gång att han inte hinner åka och köpa någon present åt mig förrän nästa vecka, och jag har å min sida försäkrat honom om att jag verkligen inte behöver någon present alls. Men visst kom han ändå och väckte mig med en födelsedagspresent igår. Jag öppnade presentpappret och inuti fanns en låda proppfull med choklad. Jag som inte hade förväntat mig någonting alls och så kommer han med en hel låda choko!

 

När jag hade gått igenom chokladinnehållet med tindrande ögon och ställt lådan åt sidan frågade Mikael om jag var helt säker på att det faktiskt inte fanns någonting mer i lådan. Jag tog upp lådan en gång till och granskade innehållet - nejdå, bara choklad. "Är du helt säker?" sa Mikael. "Kolla bottnen". Jag tittade därmed lite noggrannare på lådans botten och upptäckte att det alldeles riktigt verkade finnas någonting därunder. Bottnen bestod nämligen av en extrainsatt kartongbit som gick att ta loss. När jag pillat bort kartongbiten hittade jag ett till litet paket där under. Och inuti det paketet gömde sig...

 

...en Daniel Wellington-klocka. ♥

 

Mikael är ungefär lika bra på att ljuga och dölja saker som jag själv - det vill säga totalt värdelös på det - men den här gången hade han lyckats grundlura mig totalt. Gissa om jag blev både överraskad och överlycklig. Den här klockan har jag drömt om i ett år och nu är den min på riktigt! Jag kan knappt tro att det är sant. ♥

Nu är frågan bara hur jag ska lyckas nå upp till den här nivån på hans födelsedag om tre veckor...