Är gräset faktiskt grönare på andra sidan?
En kompis som hade varit på resa till Sverige sa häromdagen att hen reagerat på att alla svenskar är så trevliga - mycket vänligare och gladare än vi finländare. Just det där med den påtagliga vänligheten är en sak som jag själv också har reagerat på när jag varit på besök i vårt västra grannland, men idag läste jag en kommentar på Instagram som fick mig att tänka till. Kommentaren var skriven av en person från Sverige som nyligen varit hit till Finland på besök. "Alla är så trevliga i Finland" var personens utlåtande efter sin resa till grannlandet.
Är det inte lustigt - åker vi finländare till Sverige tycker vi att alla är så trevliga där
och åker svenskarna hit till Finland tycker de att vi finländare är så trevliga.
Är gräset faktiskt grönare på andra sidan?
Jag tror att allt i grund och botten beror på att vi människor är hemskt hemmablinda. Det vi ser varje dag förstår vi inte att uppskatta. I och med att vi förväntar oss att gräset ska vara grönare på andra sidan är det kanske vi själva som uppfattar gräset som grönare. Vi skapar en självuppfyllande profetia och ser det där positiva med grannlandet eftersom vi på sätt och vis förväntar oss att se det. Leende människor på gatan blir påtagliga eftersom vi förväntar oss att de ska finnas där. Vänliga gester från främlingar läggs märke till eftersom vi letar efter dem. Kanske allt det här egentligen beror på att vi själva också ler lite mer när vi är utomlands och därför möts av leenden?
Kanske det är så att de där vänliga gesterna och leende människorna finns här hemma också, men vi har bara inte lagt märke till dem eftersom vi inte letar efter dem? Om vi förväntar oss att möta leende människor nästa gång vi går på stan kanske vi ser dem? Kanske vi rent av själva borde le lite mer och hjälpa främlingar lite oftare så att andra också är trevligare mot oss? Jag tror att vi ser det vi väljer att se, och att andra människor ger oss det vi ger dem. Kalla det karma, gyllene regeln eller hokuspokus.
Nästa gång ni går på stan kan ni testa att le mot alla ni möter och räkna hur många som ler tillbaka. Jag är säker på att lika många ler tillbaka i både Finland och Sverige.
