TIDSTJUVEN - Om att bo lite här och lite där

Den sista sommarlovshelgen blev en av de bästa, med allt från lyxig parmiddag till massa tårtätande och villaavslutningsfirande. En riktigt härlig helg. Men sedan kom augusti plötsligt till sin ända och samtidigt blev det också slut på sommarlovet.

Det var med tudelade känslor som jag packade ner kläder för en vecka i en blå IKEA-kasse igår kväll. Med samma tudelade känslor körde jag till Vasa i förmiddags, efter att först ha varit en sväng hem till byn på lunch. En del av mig kände en viss glädje över att få komma "hem" till den lilla ettan i Vasa - till lägenheten som är bara min. En annan del av mig hade helst av allt bara velat stanna kvar i Oravais och krampaktigt klamra sig fast. Speciellt nu när alla andra flyttar ihop med sina respektive till hösten - inte bort från dem.

Jag antar att det bara är nu i början som det känns så här, för jag vet ju själv att det kommer bli ett hektiskt (men förhoppningsvis också väldigt roligt) år. En kandidatavhandling ska skrivas och utöver det har vi massvis med kurser och långa skoldagar. Att pendla till Vasa skulle med andra ord bli väldigt jobbigt i längden, det vet jag ju. Men ändå. Ibland känner man sig så villrådig.

Home is where your heart is. Eller min favoritversion, som jag var tvungen att göra en tavla av: Home is where your Wi-Fi connects automatically.

Igår frågade jag mig själv var mitt hem egentligen finns. Bor jag i hembyn? Bor jag i studiestaden Vasa? Bor jag med min pojkvän? Ärligt talat bor jag ju på alla tre ställena samtidigt, och det gör mig galen.

Gårkvällens funderingar fick mig dock att komma fram till en slutsats; det viktiga är inte var man bor, det viktiga är att man har den där trygga platsen i livet att komma till när dagen är slut. Det viktiga är att man har en familj, vänner och människor som bryr sig om en. Någon som älskar en oavsett vad. Har man den där grundtryggheten i livet kvittar det om man bor ensam på trettiotre komma fem överbelamrade kvadratmeter i stan eller tillsammans med familjen i ett stort och fint egnahemshus på landet. Eller på tre ställen samtidigt. Huvudsaken är att man mår bra.

#1 - Sofie 2013-09-02

Ååh känner så igen mig... och du hinner ju ändra dig angående boendet till efter jul ;)

Svar: Skönt att jag inte är ensam. Samtidigt som det är synd att andra också ska behöva uppleva det här kaoset. ;) Och haha, det har du rätt i. Betänketid.
Njut av Tyskland nu! :D

TIDSTJUVEN

#2 - Christina 2013-09-02

Jag känner igen mig i dina tankar. Stundtals ännu känns det som om jag bor på två olika ställen, både i min hemby men också här i Kvevlax. Jag trivs precis lika bra på båda ställena och har egentligen ingen skillnad var jag spenderar tid. Men visst känns det lite underligt ibland när man själv knappt vet vilket hem man pratar om...

Svar: Precis! Ibland skulle man så gärna vilja ha den där ENA fasta punkten, så man slapp irra fram och tillbaka hela tiden.

#3 - fotograferats.blogg.se 2013-09-02

Citatet är ju klockrent! Tryck upp och sälj vet ja :)

Svar: Haha, tack du! :D Vilken affärsidé. ;)

#4 - ann-sofie 2013-09-02

Nu slog du verkligen huvudet på spiken! :)

Svar: Tack Ann-Sofie! :)

#5 - Mimmi 2013-09-02

känder också igen me, såde hadd ja e i 3 år - å no känns e SÅ skönt ti ha komi ut ur e! bodd i studielyan i Jeppis, emellanåt hejm i Nykaabi å i princip varje hälj hos Kalles föräldrar i Årvas. allihopa kändis lika myki som hejm, å va nervös för att jag int sko trivas no tå vi bara har EITT ställ. sakta men säkert böri nog entå betana fall på plats, å hohh va he känns bra att aldär behöv pack hande j*kla helgväskon namejr!!

Svar: Va skönt att du slutligen ha sluppi ede körasi fram å tibak mellan all ställ. Ja längtar verkligen tills he e över för min deil å, men dessvärre har ja ju ännu dähär åri å två år till kvar i Vasa. Pass på att njut riktigt ordentligt nu! :)

#6 - Bohemianmaggie 2013-09-02

Jaa-a, en till som känner lite igen sig. När jag som nylänning flyttade opp till Österbotten funderade jag nog en hel del på det där med hem och att känna sig hemma. Och jag kom till samma slutsats, det är inte platsen i sig som gör det till ett hem, det är så mycket mer än det.

Svar: Visst känns det skönt att komma till den där insikten! En liten bit av stressen lättar. Hoppas att du trivs bra här i Österbotten nu. :)

#7 - Bohemianmaggie 2013-09-03

Ja det gör jag :)

Svar: Härligt! :)

#8 - Ida 2013-09-03

Älskar tavlan! <3

Svar: Åh, så roligt. :D

#9 - Linda 2013-09-03

Oj Maria, jag sku int ha kuna säg e betär sjölv ;) He va verkligen delade känslor att flytt tibaks ti Vasa, sku helst bou i Nykabi nou.. Meen man får jo fara hejm najngang å så ere som do seij, sko aldär ork pendel i år me såde lang dagar.. Men hej, vi har jo sambolivet att se framemot! ;) Å, den som väntar på något gott väntar ALLTID eller kanske aldrig för länge :)

Svar: Så sant, så sant. Tur att vi har nainting bra att si fram emåot! :D

#10 - Anonym 2013-09-04

Föreslår ändå att du säger upp studielyan och pendlar till Oravais. Det är ju ingen sträcka alls. Finns många som pendlar mycket längre till sina jobb dagligen.

Svar: Jadu, om det ändå vore så enkelt. Att studera är inget nio-till-fem-jobb och man får varken får kilometerersättning eller lön för det. Och tyvärr är jag inte miljonär.

#11 - Anonym 2013-09-05

Du kör en hel del för hyreskostnaden.

Svar: Jaså. Har du räknat?

#12 - Anonym 2013-09-06

Ok, låt oss räkna att du kör 120 km/dag 21 dagar i månaden och bilen tar 8l/100 km. Det blir beroende på bensinpriset 330-340 euro i månaden.

Svar: Att räkna sådär funkar kanske i teorin, men teorin motsvarar sällan vad som fungerar i praktiken. Jag vet själv att jag skulle få kortslutning i hjärnan om jag skulle bli tvungen att stiga upp en timme tidigare varje morgon för att köra till Vasa och sedan ägna en timme på eftermiddagen/kvällen/natten åt att köra hem. Dit far två timmar varje dag som kunde ägnas åt skolarbete. Eller åt att vila, för den delen.