Det fartfyllda sconesbaket
En gång skulle jag baka scones klockan nio på kvällen. För det är ju just precis sådant som man kan få för sig att göra när man är sugen på någonting gott klockan nio en tisdagkväll. Inget konstigt alls. Inget konstigt alls, frånsett det att bakplåtspappret på något mystiskt vis råkade bli alldeles bränt efter två minuter i ugnen denna kväll. Jag har inte den blekaste aning om hur detta kunde ske och misstänker nu att vi har en poltergeist i huset. Nåväl, poltergeist eller ej så var pappret bevisligen bränt och en distinkt röklukt spred sig på nolltid i hela lägenheten.
Jag var tvungen att agera snabbt! Jag råkar nämligen veta att alla närliggande lägenheters brandvarnare är sammankopplade, vilket innebär att alla börjar tjuta om en börjar tjuta. Man vill med andra ord helst inte sätta igång brandlarmet klockan nio en tisdagkväll för då väcker man hela grannskapet. I samma veva som jag öppnade dörren på vid gavel och rusade ut med plåten i högsta hugg så skyndade jag därför upp på köksstolen och plockade ner brandvarnaren. Röklukten var påtaglig, men brandvarnaren kunde i alla fall inte börja tjuta. Ingen skada skedd. Superbagaren Maria hade klarat situationen. Wohoo! Tio poäng och guldstjärna, tänkte jag.
Fem minuter senare stod gårdskarlen utanför dörren.
Det visade sig att han får larm om en brandvarnare slutar att fungera.
Till och med klockan nio en tisdagkväll. Oops.
