Låt oss tala om nätmobbning

Nätmobbning - ett så oerhört viktigt ämne att det inte är klokt. Likaså ett väldigt aktuellt ämne, eftersom vi lever i en tid då barn ofta kan vara mycket skickligare på datorer och internet än sina föräldrar. Föräldrarna hänger inte alltid med i svängarna och vet inte alltid vad som pågår (inte för att det bara är barn och unga som är utsatta för nätmobbning - vuxna blir också utsatta för näthat). Linda bloggade om nätmobbning häromdagen och jag känner att även jag måste få ventilera lite tankar.

 

Just nu har väl ingen kunnat undgå att ask.fm är den största trenden bland kidsen. Det handlar om virtuella frågelådor där man kan fråga vad som helst helt anonymt. Och anonymitet triggar respektlöshet. Jag vet inte hur många gånger jag trillat in på ungdomars ask.fm-sidor och mötts av sida efter sida med respektlösa kommentarer om deras utseende varierat med skamliga förslag och helt vanvettiga kränkningar. Det är helt ofattbart och nästan något av en mobbningsvåg.

 

Förr talade man ju ofta om internet och "det verkliga livet" som två skilda situationer. IRL, det verkliga livet, var det som skedde när man var borta från tangentbordet och det som hände på nätet hände alltså inte "på riktigt". I dagens läge funkar ju inte det där synsättet, det fattar vem som helst. Internet är ständigt närvarande i och med alla sociala medier, så som Facebook, Instagram, Twitter, bloggar och diverse andra internetforum. Onlinelivet och offlinelivet flyter ihop med varandra.

 

Mobbning som sker via nätet är precis lika hemsk som all annan typ av mobbning, men på något konstigt vänster inbillar sig många att den är mer okej eftersom den inte sker öga-mot-öga. Hur sjutton kan man tänka så? Det som händer i datorn eller mobilen händer på riktigt. Att skriva fula anonyma kommentarer på någons blogg eller frågelåda är precis lika fel som att gå fram till personen och säga de fula kommentarerna rakt ut. Det är precis lika hemskt att få anonyma ask.fm-kommentarer om att man ska gå och dö, som om någon säger det åt en på rasten i skolan.

 

Jag skulle kunna fortsätta i all evighet på det här ämnet. Det jag vill komma fram till den här gången är egentligen hur oerhört viktigt det är att diskutera hemma. Skolorna gör så gott de kan och har oftast jättefina antimobbningsprogram, men det finns även brister i dem och skolorna ser inte allt.

Är du en tonåring som blir utsatt för kränkande kommentarer på nätet? Tala med dina föräldrar eller någon vuxen i din närhet (lärare, kurator, farfar - you name it!). De finns där för dig. Är du en förälder med barn i skolåldern? Tala med dina barn och håll lite koll på vad de gör på nätet. Nu menar jag inte att alla föräldrar måste bli nätpoliser, utan det räcker med att prata och bli lite mer medveten om vad som händer i de ungas liv. Visa att du bryr dig och finns där om det är någonting som de vill prata om. Oavsett vad. Visa att du lyssnar utan att döma.