What doesn't kill you

 

I onsdags var både min katt och jag i uruselt skick, så Mikael satte oss i bilen och körde hem oss till Komossa. Tre penicillintabletter om dagen för min del, en penicillinkur för Ninja och vila var vad som ordinerades. Och tagit det lugnt, det har jag verkligen gjort. Jag har ärligt talat gått runt som en zombie sedan i onsdags utan att göra någonting alls. Men jag tror att det var precis vad som behövdes, för lite bättre känner jag mig allt. Om inte kroppsligt så åtminstone själsligt. Och så har jag blivit världsbäst på Android-versionen av One Touch Drawing.

 

Imorgon bitti ska jag kolla upp lite labbsvar och sedan ska jag försöka mig på en vecka i Vasa. Jag har insett att man inte kan göra mer än vad klarar av, speciellt inte om man har ett icke-existerande immunförsvar som gör att man drar på sig all världens sjukdomar på en och samma gång. Något litet kan utlösa en hel lavin av följdsjukdomar verkar det som. Det blir med andra ord att skjuta upp alla deadlines och tenter som inte är kritiska, för ärligt talat klarar jag inte av allt nu i höst. Det är den bittra sanningen.

 

Och Ninja då? Ja, i dagsläget ser det ut som att den underbara lilla kämpen Ninja Excalibur besegrar kattpesten och tar sig ur striden med blott ett skadat öga som minne. Möjligen kommer hon att få nedsatt syn, men jag håller tummarna för att hon åtminstone inte blir blind på det.

 

Jag är redo för en ny vecka. Men de nya utmaningarna, dem skippar jag.