Kiwigranen står så grön och grann i stugan

 

I förrgår trotsade min käre far kylan och begav sig ut i den snötäckta skogen för att hämta hem årets julegran. Julgranen brukar nämligen vara hans årliga bidrag till julförberedelserna. Nåväl, julgranen blev hämtad och placerad i sin fot. Lite spinkig och klen var den, men fin ändå.

 

 

Efter att den stått en tid inne i värmen började en mystisk lukt som påmindre om rutten kiwi sprida sig i huset. Efterforskningar visade att boven i dramat var ingen mindre än julgranen! Den stackars julgranen hamnade därefter ut på backen innan den ens blivit pyntad och farsgubben begav sig ut i skogen än en gång.

 

 

Hem kom han sedan med den finaste julgranen i mannaminne! Som tagen ur en Disneyfilm. Den kläddes och pyntades med juleljus, glitter och kulor. Den fina gamla guldkotten fick såklart sin hedersplats i granen. Kotten fick min morfar i gåva någon gång i sin barndom. På den tiden var vackra julgransprydnader ingen självklarhet och kotten har bevarats i ursprungsskick i alla dessa år för att pryda julgranen, även nu när morfar själv inte är med oss längre.

 

 

Gnistrande och ståtlig står årets andra julgran nu och förgyller vardagsrummet. En svag doft av kiwi kittlar i näsan, men den här gången låtsas ingen om den. Om inte annat, så för husfridens skull.