Studieliv i feelgoodformat
Det var länge sedan jag blev riktigt uppslukad av en bok och sträckläste i flera timmar. I och för sig var det också länge sedan jag läste en vuxenbok över huvud taget (barnböcker konsumeras i desto högre grad i detta hushåll). Men i fredags trillade ett recensionsexemplar av Michaela von Kügelgens nya roman Nationen ner i postlådan, och jag kunde inte hålla mig från att börja läsa den på direkten. Några sidor in i boken var jag fast. Två dagar senare var boken utläst!
I och med att jag är en trogen läsare av Kugges blogg (bokens författare) har jag länge väntat på att den här boken ska komma ut. Det är ju något speciellt när man först fått följa författarens skrivprocess och sedan plötsligt har slutresultatet i handen. Jag gillade Kugges första bok, Vad heter ångest på spanska?, men hade på känn att Nationen skulle falla mig ännu mer i smaken. Dessutom är ju det här en så snygg bok, haha. Jag gillar verkligen omslaget och själva layouten!
Jag har tänkt att jag "inte har tid" att läsa böcker som vardagen ser ut just nu... Men i slutändan handlar det ju alltid om vad man tar sig tid till, och när en bra bok ligger framme på soffbordet är det helt enkelt lätt att nappa den och läsa några sidor istället för att slöscrolla på telefonen när man får lite tid över. Istället för att se ett avsnitt av någon tv-serie på kvällen när barnet sover är det också skönt att dra en filt över sig i fåtöljen och dyka in i en annan värld via en bok. Det är ju ändå bara ett faktum att böcker ger en helt annan upplevelse än vad filmer och tv-serier någonsin kan göra.
Det här är min bästa läsplats i huset. Gubbstolen döpte jag den här fåtöljen till när min käre sambo (han är alltså fortsättningsvis under 30, även om man skulle kunna tro att han är 60+ av fåtöljen att döma) prompt skulle ha en sådan i samma veva som vi köpte ny soffa. Det är, som ni kan se, en fåtölj med mekanism som gör att man kan fälla ut ett fotstöd och luta stolen bakåt. Gubbigare än så här kan en fåtölj helt enkelt inte bli, och jag var väldigt anti till att vi skulle ha en sån här ful tingest i vardagsrummet. Men den är väldigt bekväm, det måste jag ge den. Och väldans bra för lässtunder.
Handlingen i Nationen utspelar sig i Helsingfors. Under ett helt läsår för man följa karaktärerna Saga, Astrid och Mikael som alla tre studerar på högskolenivå. Titeln syftar på den (fiktiva) förening för studerande från Västnyland som bokens huvudpersoner är aktiva i. För Astrid betyder nationen allt, och hon väntar med iver på att få bli ordförande. Saga har studerat lite för länge för att kunna gå på studiefesterna med gott samvete medan hennas jämnåriga vänner ordnar babyshowers och har riktiga jobb. Mikael spelar handboll i Karis och studerar mest för att ha något att göra medan han väntar på att bli scoutad till något stort handbollslag i Europa.
En av orsakerna till att jag fastnade väldigt snabbt för boken är att den bjuder på en stor dos nostalgi från studielivet. Det var många gånger som jag fnissade för mig själv av igenkänning. Jag lider med Saga som studerar för nionde året och borde ha skrivit klart sin gradu för länge sedan (eh, igenkänning deluxe 🙈) och förstår precis gulisen Mikaels känsla när han inte hittar till rätt klassrum i den nya skolbyggnaden. Och Astrids duktig flicka-syndrom är det också lätt att känna igen sig i. Att läsa om sitsar, halare, kärleksdraman och tenter var som att kastas tillbaka till 2012. Fiilisbordet – det var inte igår! En riktig nostalgitripp.
Det här är en riktig feelgoodroman. 😄 En bok som är väldigt lättsam och skön att bara dyka in i och sträckläsa. Har man inte alls koll på finlandssvenskt studieliv kan jag tänka mig att den ter sig en gnutta underlig mellan varven, trots att det finns en fin liten ordlista över de specifikt finlandssvenska/studierelaterade uttryck och företeelser som förekommer i boken. Men jag vågar nästan påstå att den är väldigt underhållande för alla som har studerat eller studerar just nu. Rekommenderas!