När två kaniner blev fem
Vårt lilla kaningäng har något oväntat utökats från två till fem. Plötsligt har vi världens gulligaste kaninungar på gården! 😍
En dag på vårvintern när jag gick ut till maskinhallen (där vi haft kaninburen över vintern) för att ge kaninerna Leo och Nova mat fick jag syn på något konstigt i deras bur. Min första tanke var att en mus hade tagit sig in i buren för att äta av det spannmål som vi ger kaninerna, eftersom jag skymtade någonting litet och gråaktigt i ena hörnet av buren. Efter en närmare titt förstod jag dock att det där gråaktiga inte var någon mus... Det pyttelilla djuret som låg intryckt i burens hörn hade alldeles för långa öron för att vara en mus. Det var en kaninunge! Eller snarare ett kaninfoster, eftersom den lilla ungen inte såg ut att ha varit tillräckligt utvecklad för att kunna överleva utanför kaninmammans mage. Den levde inte men den var fortfarande varm när jag hittade den. Dagen efter kom det en till dödfödd kaninunge.
Våra kaniner var ju två systrar och hade bott tillsammans sedan de föddes ett halvår tidigare!? Men... som vi nu lärt oss är de ju inte två tjejer trots allt. 😅 Att ha två kaniner tillsammans innebär att de har det roligare än om de är ensamma, men nu hade våra kaniner blivit könsmogna och haft det lite väl roligt tillsammans. 🙈 Efter att ha kikat in i kaninlyan kunde vi också konstatera vem av kaninerna som var mamman; den ljusa långhåriga kaninen Leo hade plockat av sig en hel del hår och byggt sig ett litet bo där inne.
För att inte få fler kullar blev vi förstås tvungna att skilja kaninerna åt. Nova, som numera går under namnet Mr. Nova Pupp, fick småningom flytta till en egen bur medan Mrs. Leo Pupp fick bo kvar i deras gamla.
Allt var frid och fröjd, och för tre veckor sedan var det dags att flytta kaninburarna från maskinhallen och ut i friska luften. När kaninburarna var utflyttade och sambon höll på att städa ur Leos lya kände han hur någonting rörde på sig nere i halmen. Döm om hans förvåning när han hittade tre stycken kaninungar nere i halmen! Uppenbarligen hade Leo blivit dräktig en gång till innan Nova flyttade till en egen bur och den här gången hade hon dessutom inte fått dödfödda ungar, utan tre stycken livs levande minikaniner som låg och myste i en grop i den varma halmen! Och så gick det alltså till när vi plötsligt hade fem kaniner istället för tre. 😅
Hur gamla de är vet vi inte riktigt, men det är i alla fall tre veckor sedan vi flyttade ut burarna och då var de yttepyttesmå. Så fyra-fem veckor är de väl nu på ett ungefär. De har nyligen börjat komma ut ur lyan och äta vanlig kaninmat utöver diandet, så när jag är ute och kan övervaka att inga katter är i närheten får de gå fritt på gräset i en liten hage tillsammans med mamman. Spana in sötnosen här ovanför ↑ som slängde sig på rygg för att dia samtidigt som mamma Leo åt. 😍
För tillfället går kaninungarna under namnen Joffrey, Tommen och Myrcella. 😉
Mamman är en rödbrun lejonman och pappan är en gråbrun dvärgvädur, men alla ungarna ser ut som små kopior av mamman. Joffrey har röda ögon och de två andra har mörka ögon, men i övrigt ser de sinsemellan lika ut. Om vi kommer lära oss att skilja Tommen och Myrcella åt innan de är redo att flytta till nya hem återstår att se.
De är så himla gulliga på alla sätt och vis! Kaninungar är nog de sötaste djurungarna. ❤