Nostalgi och lärdomar från Pampas Nationaldag

 

 

Hur kan man missa att det är Pampas Nationaldag, årets största evenemang för studerande i hela Svenskfinland, kanske ni undrar? Och ännu värre – hur kan man ta det med en klackspark att man glömt nationaldagen? Jo, det måste helt enkelt vara så att jag gått och blivit vuxen utan att jag märkt det själv ens. Jag håller inte längre koll på det som under de fem senaste åren varit en av de absoluta höjdpunkterna i studielivet för mig och mina kompisar.

 

Egentligen har jag all rätt i världen att fira Pampas Nationaldag. Jag är trots allt ännu (evighets)studerande, om än ingen särskilt aktiv sådan. Men istället för att slå klackarna i taket på Ollis dansgolv mitt i veckan jobbar jag i år. Istället för att gå på silliz och sedan powernappa inför den sjuttiofemte mellanfesten ska jag gå på Vörårevyn i år. Jag har för sjutton inte bara blivit vuxen – jag har blivit en pensionär! ;)

 

Men vet ni, det känns helt okej att bli vuxen. Jag har varit med om så många roliga pampasfester i mina dagar att det känns helt okej att överlåta allt det där åt någon annan nu. För det roligaste med pampasveckan har egentligen aldrig varit festerna i sig, utan gemenskapen. Det är något alldeles speciellt att få leva tätt intill sina allra bästa kompisar i en hel vecka, och spendera dagarna tillsammans på en massa roliga upptåg. Pampasveckan är en vecka då det är okej att fly från ansvar och tråkigheter och bara ha roligt tillsammans med vännerna från morgon till kväll, och förr eller senare kommer man till en punkt i livet då man inte vill fly från ansvaret på samma vis längre. Eller rättare sagt, man har en annan typ av ansvar som det inte går att fly från och man umgås hellre med sina vänner under lugnare omständigheter istället för på ett alldeles för trångt dansgolv.

 

 

 

Pampas Nationaldag 2012:
2012 var jag och mina kompisar små gulliga gulisar. Vi köade efter biljetter i oändligt många timmar och jag tvingade min mor att sy fast halarmärken på min sprillans nya och fina studiehalare inför evenemanget. Tänk att halaren faktiskt varit ren en gång i tiden! 2012 införskaffade jag också en gris som minne från den första olympiaden och klippte ihop en numera kulförklarad film från pampaslördagens festligheter.

 

2013 fotograferade jag pampasmaffian och råkade av misstag (?) gå till både Leipätehdas och Ollis under pampastisdagen. På onsdagen firade vi Challos födelsedag och hejade Ida till vinst i Så ska det låta, och på fredagen snöade det och var fem minusgrader på torget under olympiaden. Vi höll värmen genom att dansa. Förfesten under fredagen råkade bli lite större än det var tänkt, och 2013 var således året då vi var 39 personer samtidigt i Den Stora Lägenheten där Annika, Tesso och Sofie då bodde. Otroligt nog kom det aldrig något klagomål från grannarna. 2013 resulterade också i en legendarisk film.

 

2014 köade vi i tre timmar för att få köpa biljetter. Det årets huvudartist var Dr. Bombay vilket tydligen lockade många ivriga studerande. Vi laddade upp under veckan genom att ta polaroidfoton och åskåda Så ska det låta. Under olympiaden ockuperade vi solläktaren, njöt av historiens härligaste pampasväder och blåste såpbubblor. Sedan ägnade vi helgen åt att planka på konstiga ställen, förundra oss över Dr. Bombay som trillade av scenen och ta selfies med Janne Grönroos.

 

2015 kan ha varit det roligaste pampasåret i historien. Vi skippade hela den officiella kvällsfesten och ordnade en egen istället. Jag var halarmärkesminister och hade designat egna halarmärken åt hela gänget och fixade en låtlista. Olympiaden åskådades från solläktaren och vi ställde till med en maffig pampasfrukost (komplett med Kinderägg och mimosas!) hemma hos Ida istället för sillizen på lördagen. Och så skrev jag ett inlägg om att det inte är okej att spela våldtäktslåtar på Vasa torg.

 

2016 gick till historien som året då det skulle köas i tid och otid, men alla var ändå glada från morgon till kväll. Bastupojkarna stod för pampasveckans soundtrack med sin låt Dröömin. Vi deltog i SYhFILIS race med temat "nordisk mytologi" utklädda till gudinnan Freja och gasade runt i hela Vasa på jakt efter de hemliga stationerna.

 

1. Ta alltid på dig mössa och vantar, oavsett om det ser ut att bli varmt! Av erfarenhet vet jag att man alltid måste köa längre än man trott till alla evenemang och krogar, och det är alltid bättre att ha för mycket kläder på sig än för lite. Det är trots allt bara mars ännu. Dra på ett par extra långkalsonger under halaren och knöla ner dem i jackärmen när du sätter bort jackan i garderoben!

 

2. Ta med mat till olliskön. Kön är alltid längre än man tänkt och man hinner alltid bli hungrig. Ta alltid med hamburgare eller någonting annat ätbart till kön.

 

3. Skippa sillizen på lördagen. Sillizen är alltid en besvikelse. Det är för lite mat, jobbiga människor och alldeles för långa köer. Samla ihop gänget till en egen brunch istället och gå sedan till Ollis före alla sillizmänniskor anländer dit och det blir fullsatt.

 

4. Ta många foton. Man kan aldrig ta för många foton! Det är hiskeligt roligt att kunna se tillbaka på pampasveckans fånerier i efterhand, så se till att stanna upp och fotografera ibland.

 

5. Ta tillfället i akt att lära känna nya människor. Aldrig lär man känna så många trevliga typer som under pampasveckan! När man står tätt intill varandra i en kö i två timmar är det lätt att småprata med kögrannarna. Vips har man blivit kompis med någon jätterolig människa som studerar på en helt annan ort än man själv, och som man troligtvis aldrig hade lärt känna i vanliga fall.