Att blondera håret utan blonderingscreme
Idag skulle mamma och jag färga mitt hår. Sist vi färgade hår kom det plötsligt inget vatten ur vattenkranen och vi blev tvungna att smälta snö som nödlösning, och med den händelsen i starkt minne såg vi givetvis till att det säkert fanns vatten till förfogande den här gången. Det finns ju ingen snö på marken längre. Glada och nöjda blandade vi sedan färgen, gyllenblond ombre, genom att hälla innehållet från tub nummer två ner i tub nummer ett. Sedan smetade vi hela härligheten i håret. Det tog sin lilla tid eftersom vi inte försökt oss på ombre tidigare, men till sist satt färgblandningen där den skulle och det var bara att vänta...
En halvtimme senare var det dags att skölja färgen ur håret och vi drog en lättnadens suck när det fortfarande kom vatten ur kranen (man vet ju aldrig, det här med karma kan slå till när man minst anar det). Det fanns som vanligt en tub med efterbehandling med i förpackningen också, så den passade vi också på att använda. Fast vi blev lite konfunderade när det stod siffran fyra på den. Var det kanske en dyskalkylektiker som låg bakom L'Oréals hårfärger?
Sedan tittade vi en extra gång i förpackningen.
Kvar där på bottnen låg tub nummer tre. Blonderingscreme.
Den som skulle ha blandats i tub nummer ett tillsammans med tub nummer två.
Ja, vad ska man säga... Det går visst inte alltid som på Strömsö hemma hos min familj. Men ombre blev det ändå, även utan blonderingscreme.
