Sista trimestern
Hej på er! Hoppas att det nya året har börjat bra? Här lunkar vardagen på som den brukar, och det känns som att vi småningom börjar komma in i våra vanliga rutiner igen efter orimligt många dagar av julfirande, mellandagsslöande, 2-årskalas, nyårsfirande och allmän oordning.
Jag julpyntade så tidigt i år att jag hade tröttnat på allt vad jul heter strax efter nyår. Med nöd och näppe kunde jag hålla mig ända till i förrgår – men då åkte julgran, tomtar, ljusstakar och allt som var rött och glittrigt ut i en rasande fart. 😁 Det enda som fick lov att stanna kvar lite längre var stjärnorna i fönstren, för de känns på något vis mer vintriga än juliga.
Annars vill jag bara ösa på med pasteller och ljusa färger i inredningen nu. Igår köpte jag till och med hem årets första tulpanbukett! Ni vet hur det är; den som tar ut (vår)glädjen i förskott får helt enkelt glädjas lite längre. 😉
I takt med att dagarna blir ljusare och längre så närmar vi oss också BF med en rasande fart. Idag insåg jag att jag har tagit magbilder exakt två gånger hittills denna graviditet (vecka 18 och vecka 20), och imorgon går jag in i vecka 31. Så usligt kan vi ju inte ha det, så det var bara att rota fram kameran och tvinga sambon att ställa upp som fotograf.
Magen sade *poff* där strax före jul någon gång, och i samma veva började jag också känna mig gravid på riktigt. Jag har tidigare känt mig rätt så låtsas-gravid eftersom jag knappt haft några gravidkrämpor (förutom tröttheten då som höll i sig länge den här gången) eller hunnit fundera desto mer på den lilla krabaten som bökar runt där inne i magen. På sistone har jag däremot börjat ha sammandragningar nu som då, brösten läcker ibland och min migrän har fått totalt fnatt, så nu känner jag mig gravid på riktigt. Konstigt hade det väl varit annars, med tanke på att jag är inne i den tredje och sista trimestern. Det börjar sakta sjunka in att vi snart kommer ha en bebis i huset igen. 😍
Amelie pratar dagligen om babyn nu och väntar ivrigt på att bli storasyster. Hon listade ut hur det ligger till redan i början på december. En kväll före vi skulle gå och lägga oss kom hon och petade mig i magen och sade med förståndig röst "Mamma, baby i magan!". Det rådde liksom inga tvivel om att hon var säker på sin sak. Lika självsäkert har hon nu också bestämt att babyn ska heta Prupp. Vi är ju kanske lite oense om huruvida det är ett passande namn på syskonet, men tills vidare går bebisen under namnet Prupp här i huset. 😅
70 fjuttiga dagar kvar och sedan får vi träffa vår Prupp! Om hen är lika punktlig som sin syster vill säga.