Höj hemvårdsstödet istället för att slopa

 

Hemvårdsstödet är alltså det stöd man kan få efter att föräldraledigheten gått ut, om man väljer att fortsätta vara hemma med barnet – från att barnet är ungefär 9 månader fram till att barnet fyller 3 år. Det används i praktiken nästan uteslutande av kvinnor, och just kvinnor i fertil ålder har konstaterats vara en av de grupper i Finland som har låg sysselsättning när man jämför med andra nordiska länder (den andra gruppen är män över 50), varpå den här forskningsgruppen nu tycker sig ha kommit på en bra lösning för att få fler fertila kvinnor ut i arbetslivet; att slopa hemvårdsstödet. 

 

På ett strukturellt plan kan jag förstå hur de tänker – det faktum att kvinnor stannar hemma med barnen länge och uteblir från arbetslivet har stora konsekvenser på kvinnors inkomster, pension och möjlighet att avancera i arbetslivet i samma takt som männen. Det blir en "kvinnofälla" helt enkelt. Med det i åtanke låter det ju som en ypperlig idé att tvinga kvinnorna tillbaka ut i arbetslivet så fort som möjligt efter att barnafödandet är avklarat genom att inte erbjuda något stöd för den som väljer att hellre vara hemma. Iväg till dagvård med barnen och snabbt tillbaka till jobbet med mammorna. Men! Jag undrar om den här forskargruppen ens har frågat någon av de kvinnor som lyfter hemvårdsstödet varför de gör det...

 

Personligen hör jag till den grupp kvinnor som lyfter hemvårdsstödet och jag tror att jag svarar för majoriteten av oss när jag säger att vi inte gör det för att vi inte vill jobba eller för att vi är lata och ser det som en enkel utväg. Hemvårdsstödet är alltså 342€/månad före skatt – mycket mindre än studiestödet! – och det är verkligen inget man blir rik på. Men orsaken till att kvinnor ändå stannar hemma istället för att snabbt återgå till arbetslivet stavas b-a-r-n-e-n. I hela den här jakten på en enkel lösning för att höja landets sysselsättning och ekonomi känns det som att barnen har glömts bort. 😓

 

Att lämna barnet till dagvård (en dagvård som tyvärr i många fall är överbelastad) vid 9 månaders ålder hade i min värld varit totalt otänkbart. Det hade varken barnet eller vi föräldrar mått bra av, och jag är tacksam för att det var ett alternativ som vi tack vare hemvårdsstödet inte behövde överväga. I mina ögon mår barn under 3 år bra av att få vara hemma med sina föräldrar. Vill man som förälder börja jobba tidigt ska man givetvis få göra det med gott samvete, men vill man hellre stanna hemma med sina barn bör man få göra det också, och inte tvingas till något annat. På bekostnad av min "karriär" stannar jag av egen fri vilja hemma med vårt barn (för att det är barnets bästa!) och sambon som är egenföretagare jobbar. Visst skulle jag gärna jobba jag också och dra in lön, betala skatteintäkter, jobba upp pensionen och så vidare, men jag skulle verkligen inte vilja göra det på bekostnad av småbarnsåren. Barnen kommer alltid i första hand. 

 

Mycket i livet kan man ångra, men jag tror att få människor ångrar att de stannade hemma länge med sina barn. Även om det påverkat ekonomin negativt. Istället för att slopa hemvårdsstödet tycker jag att vi kan satsa på att: