I väntan på en ny vardag
Allt går sin gilla gång. Vi leker, pysslar, sjunger, städar, dansar, lagar mat, bakar och läser. Men någonstans där mellan alla de vanliga vardagsbestyren ligger en ny vardag och bara väntar på att få ta plats... Den gör sig påmind allt oftare nu. Genom en mage som är i vägen varje gång tvååringen behöver hjälp med att få på eller av vinterkläderna. Genom ett flås som inte längre gör sig bra i pulkabacken. Genom sammandragningar som kommer om kvällarna när lugnet lagt sig. Genom en sjövild bebis som börjar tröttna på tillvaron på insidan och genom den där kännspaka skärande känslan i bäckenbotten som vittnar om att det inte är länge kvar nu.
De små kläderna i storlek 50/56 är invikta i skåpet, babynestet ligger redo i spjälsängen och bebisens leksaker har inventerats och fått godkänt av blivande storasyster.
Jag hade tid för en extrakoll vid mödrapolikliniken i förrgår, eftersom jag har ett kejsarsnitt i bagaget. Där såg allt som tur riktigt bra ut och läkaren hälsade mig välkommen tillbaka till sjukhuset närhelst förlossningen sätter igång. Jag är öppen ett par centimeter redan och bebisen är redo, men för min del får hen gärna ligga och växa till sig på insidan ett par veckor till. Vi har ingen brådska.
Storasystern tycker att det är så roligt att hjälpa till med alla förberedelser. Man märker att det är väldigt mycket bebisfunderingar som snurrar i hennes huvud just nu, och vi läser många böcker om hur det kan vara att få syskon.
I en begränsad tid framöver njuter vi av den här vardagen som vi så väl känner till. En vardag där vår lilla stora tvååring fortfarande får båda föräldrarnas ofördelade uppmärksamhet. Snart är den här tiden som enbarnsföräldrar förbi och en ny sorts vardag väntar. 🖤