Inte lätt att vara katt
Hej på er! Hur har ni det? Här har vi haft sjukstuga för en av våra fyrbenta familjemedlemmar den senaste veckan. Som tur är det inget superallvarligt, men ändå inte roligt när någon är sjuk. Man vill ju att de ska få vara friska och må bra, de små liven. Den här gången är det vår treåring Kosmos som är drabbad.
Alla våra tre katter är både ute- och innekatter, och det hela började i måndags när Kosmos hade varit ute på ett ovanligt äventyrligt äventyr. Uppenbarligen hade han hittat någon vildkatt att slåss med den dagen. Det finns som tur knappt några vildkatter (eller grannkatter för den delen) alls häromkring, men ibland kommer någon strykare in i våra katters revir och då slår förstås instinkten att försvara ägorna in hos våra annars väldigt fredliga katter. Konflikten hade den här gången resulterat i att Kosmos fått ett litet sår på nacken. Inget märkvärdigt, men ändå så att vi lade märke till det.
Några dagar senare var såret som från början inte alls sett så farligt ut inte så litet längre – det såg ärligt talat riktigt fult och äckligt ut över en natt. 😬 Området runt såret hade svullnat och det hade bildats en varböld under huden i nacken. Bölden hade Kosmos förstås kliat sönder så att det blev ännu värre och eh... jag tror jag låter bli att gå in på några detaljer om den saken.
Vi ringde genast till veterinären som turligt nog hade en ledig tid för Kosmos lite senare under dagen. Min lilla assistent och jag hämtade transportburen och gjorde oss redo för avfärd. Amelie var så gullig och satt och talade lugnande med en jamande och orolig Kosmos hela vägen till Nykarleby. När hans jamanden gick upp i falsett försökte hon distrahera honom genom att vifta med en liten leksaksmus framför hans bur: "Mosse, sii! Mössi!"
Väl framme hos veterinären fick vi veta att det här med varbölder är rätt vanligt hos katter. Speciellt hos sådana katter som hamnar i slagsmål ibland. När en katt får ett riv- eller bitsår kommer det in väldigt mycket bakterier under huden, och det är bakterierna som gör att en varböld kan uppstå en tid efter själva riv- eller bitsåret. Fast skadan från början är liten kan den alltså leda till en stor infektion hos en katt.
Veterinären gav Kosmos lugnande, rakade området runt bölden, tömde ur och sköljde bölden grundligt och gav sedan Kosmos antibiotika. Eftersom såret lämnades öppet för att ytterligare sårvätska och var skulle kunna rinna ut fick Kosmos en krage för att inte klia på såret.
Väl hemma fick Kosmos checka in på badrumssanatoriet för resten av dagen. Där fick han vila och ta det lugnt avskilt från de andra katterna. Badrummet fungerar för tillfället som både katt- och växtsanatorium (jag håller på att behandla ett gäng grönväxter som drabbats av trips, men det är en annan historia) så det är ovanligt många patienter där.
Överlag har Kosmos funnit sig förvånansvärt bra i att ha krage på huvudet (annat var det när Sputnik var trattkatt) och det enda problematiska – efter att han förlikat sig med att han måste gå på lådan istället för att gå ut – är matsituationerna. För att undvika dylika incidenter med kattmat över hela badrumsgolvet ↑ har vi redan från början tagit bort kragen ett par gånger om dagen när vi haft möjlighet att övervaka honom, så att han får äta och gå på lådan utan problem och såret får luftas ordentligt.
Annars verkar han redan vara på bättringsväg. Idag har Kosmos varit betydligt piggare än de senaste dagarna och såret läker sakta men säkert. Allra bäst mår han när han får vara tillsammans med resten av oss två- och fyrbeningar och röra sig fritt i huset. Helst ligger han bekvämt på någon av soffornas ryggstöd eller hänger med Amelie och mig i lekrummet. Småningom vågar vi nog ta bort kragen permanent, men jag tror att det är säkrast att Kosmos bara är inomhus och tar det lugnt ett par dagar till. ❤