Höstpirr och bloggcomeback
Ni vet det där pirret i magen när sommarlovet precis har tagit slut och ett nytt läsår nalkas. När man står och väntar på skolbussen, och den skräckblandade förtjusningen får hjärtat att bulta under den trendiga tröjan som man omsorgsfullt klippte bort prislappen från samma morgon. Skolväskan väger lätt på ryggen, för i den finns inga tjocka böcker och anteckningsblock ännu utan bara ett gäng sprillans nya pennor inuti ett pennfodral som inte ens hunnit bli nersölat av blyerts och läckande bläck. Man har ingen aning om vad som väntar. Det enda man vet är att det är höst och början på något nytt. Varje höst brukar jag påminnas om den känslan.
Hösten ligger i luften nu. Daggen lägger sig tidigt om kvällarna och den där skolstartskänslan är ett faktum. I min vänkrets och på sociala medier är det semesteravslut, jobbyten, kick-offs, skolstarter, dagisinskolningar och nya rutiner (eller återgång till rutiner) som är de stora samtalsämnena. Samhället anpassar sig till någon form av normaltillstånd efter sommaren.
För mig har alltid hösten, och speciellt den här tiden runt skolstarten,
inneburit en större "nystart" än vad nyåret någonsin gjort.
Den här hösten väntar varken jobb, studier eller ens någon dagisstart för vår del – jag fortsätter nämligen att vara vårdledig och hänga med världens bästa unge hela dagarna (ingen av oss är redo att byta bort den här vardagen ännu! 😊). Men faktum kvarstår att jag de senaste dagarna ändå känt att jag saknat något... Något att återgå till med den där skräckblandade skolstartsförtjusningen i maggropen. Något som är bara mitt eget. Och idag kom jag på vad det är jag saknat. Bloggen förstås!
Utan att det egentligen var meningen så har blogginläggen lyst med sin frånvaro i tre månader nu. Jag tappade både tiden och intresset för min egen blogg och bloggar överlag i våras, och kände att det var bäst att låta bli att skriva istället för att pressa fram något halvhjärtat. Men nu känner jag att bloggsuget smyger sig på igen och att jag faktiskt har saknat det här lilla hörnet av internet som är bara mitt. Jag har saknat gemenskapen med er bloggläsare och andra bloggare, och jag har saknat den här platsen där det är högt i tak och jag får sätta ord på mina tankar och dela med mig av det jag själv vill.
Så nu kör vi, hösten 2020. Det är dags för bloggstart igen på tidstjuven.com! Jag känner mig lite ringrostig, men det blir nog bra när vi kommit igång. Finns det några bloggläsare kvar här? 😄