Två månader senare
Man får väl inte säga så här egentligen men jag gör det ändå; just nu är jag väldigt stolt över mig själv! Varför? Jo, för att jag på något vänster lyckats knåpa ihop en näst intill färdig gradu på två månader. Plötsligt känns målet – att få mina speciallärarpapper i handen – inte alls långt borta. Det är ett faktum att småbarnslivet ger en gråa hår i förtid men nog sjutton gör det en effektiv också. 🤓
Sambon, mamma och svärmor har turats om att sköta yrvädret Amelie ett par dagar i veckan så att jag har fått stänga in mig i mitt hörn av hemma-kontoret och skriva ostört några timmar. I början av oktober höll jag en mellanpresentation på universitetet och presenterade då min metod och mitt resultat och nu, en månad senare, har jag skrivit klart hela bakgrunden och teorin samt diskussionen. I princip är avhandlingen så gott som klar, men jag har datum för slutpresentationen först i december så ännu finns det gott om tid för att finslipa, komplettera och förbättra helheten.
Jag trodde inte att jag skulle säga det här, men jag har faktiskt börjat tycka att det är riktigt roligt att "forska" och skriva vetenskaplig text. Något mästerverk blir det ju verkligen inte, men tillräckligt bra för att jag själv ska kunna vara nöjd över vad jag åstadkommit. Det roligaste har förstås varit att komma fram till ett resultat, göra kopplingar till tidigare forskning och teorier och få ett par aha-upplevelser längs vägen. Jag tror att det var väldigt hälsosamt att få lite distans till studierna (att få barn ger en ju onekligen perspektiv på livet) för att kunna uppskatta dem igen.
Kanske jag lyckas återuppliva bloggen nu också? Berätta gärna om det är något speciellt som ni vill att jag ska skriva om så ska jag göra mitt bästa. Tack för att ni hänger kvar här. ❤