Fem månader gammal

 

Vi var till rådgivningen den här veckan och kunde snabbt konstatera att vår lilla skrutt inte är så liten längre. 6780 gram och 66,5 cm väger och mäter hon nu. Inte konstigt att vi fått plocka bort 62:orna som blivit alldeles för korta i ärmarna och benen. Ett par plagg i storlek 74 har vi till och med fått ta i användning. 

   

Utvecklingsmässigt har det verkligen skett mycket de två senaste månaderna! Sedan någon vecka tillbaka har Amelie börjat åla fram på golvet, så de stilla stunderna är ett minne blott och vi får minsann börja bebissäkra hemmet genom att i alla fall ta bort kattmaten från golvet. Hon kan lätt förflytta sig en meter över golvet när hon ser någonting spännande som hon vill ha tag i, genom att dra sig fram med armar och ben som en larv. Inte hade jag trott att det skulle gå så här snabbt för en bebis att gå från att vara en stillsam liten typ som mest bara sover till att bli så aktiv och rörlig!  

 

Här hemma underhåller hon gärna sig själv med leksakerna (eller med sina egna fötter som hon akrobatiskt sätter i munnen) när hon ligger på golvet, men är vi hos någon annan är hon helst i famnen eller så måste man sitta med henne på golvet och ge henne uppmärksamhet. Babysittern är också en stor favorit, för där har hon lärt sig hur man gör fart så att den gungar hejvilt. Helst vill hon att pappan ska sjunga sin påhittade Amelie-sång för henne när hon sitter i babysittern – då skrattar och gungar hon lyckligt i takt med melodin. Hur sorgligt är det inte att en femmånadersbebis har bättre taktsinne än vad jag har? 😂

 

Allt som kommer i hennes väg ska förstås in i munnen för att undersökas just nu, och favoritleksakerna att tugga på är silikonkulorna på nappbandet, mjuka böcker som prasslar och en färggrann virkad bläckfisk. Man märker att hon blir uttråkad om hon har samma leksak för länge eller har suttit i famnen för länge. Det ska liksom ske något hela tiden och hon är verkligen superaktiv när hon är vaken. 

 

  

Hon har blivit en så lustig typ som är glad nästan jämt och skrattar hjärtligt när man leker med henne och skojar till det. Det går ju inte att beskriva hur lycklig man är som förälder när hon ler på det där alldeles hjärtevärmande sättet mot en och det bubblande bebisskrattet kommer. 💕 De senaste dagarna har hon dessutom börjat härma olika ljud man gör och det ser bara så gulligt ut när hon först tittar och lyssnar uppmärksamt på en och sedan försöker forma munnen och sätta tungan rätt för att skapa ett likadant ljud med sin egen mun. Spottet bara yr när hon försöker härma brrrr-ljudet. I övrigt är hennes favoritläte ett falsettskrik som hon lärde sig för ett par veckor sedan. Falsettskriket kan hon lika väl använda när hon är glad som när hon är missnöjd, så om jag får tinnitus som 26-åring vet ni vad det beror på. 😅

 

Vi har verkligen supertydliga rutiner om dagarna nu, både gällande sov- och vakentider och amning. Allra helst ska det vara exakt likadant varje dag, så är Amelie som nöjdast. 😁 I och med att hon är väldigt uppmärksam på sin omgivning nu är hon också en rätt intryckskänslig liten person, och har vi haft för mycket program någon dag blir det en jobbig kväll då allting ska bearbetas. Jag brukar försöka planera dagsprogrammet så att vi alltid har en lugn rutinmässig dag efter att vi haft en sådan dag då vi varit på vift. 

 

Hon vaknar oftast vid halv nio på morgonen och läggdags är det numera redan vid åtta-nio-tiden på kvällen (gissa om jag tycker att det är skönt att plötsligt ha lite egentid på kvällarna!). Däremellan sover hon tre dagsvilor ute i vagnen. Tidigare sov hon två lite längre sovpass om dagen, men den senaste månaden har hon själv ställt om det till tre stycken tvåtimmarsvilor, så det verkar vara vad hon behöver. Ammar gör hon ungefär varannan timme dagtid (alltid före och efter vagnvila) och var tredje timme nattetid.

  

Eftersom amningen har gått så smidigt sedan start och Amelie är nöjd, glad och växer bra så har vi inte haft bråttom att introducera "vanlig" mat till henne. Men nu märker man att hon har börjat intressera sig för vad vi andra stoppar i munnen vid matbordet, och när hon får sina D-vitamindroppar på morgonen gapar hon stort och skulle gärna äta många skedar... så jag tror bestämt att det är dags att introducera smakportioner nu! 😊 Det ska bli sååå spännande att se hur hon reagerar på sina första mostuggor och jag är glad att vi inte stressat med att introducera fast föda utan låtit barnets utveckling och nyfikenhet styra. Först ut blir potatis!