Det som göms i snö
Det som göms i snö kommer upp i tö. Och det som gömdes var all skit som folk slängde i dikesrenarna under vinterhalvåret. 🙄
Så härligt när snön äntligen försvinner efter vintern, tänkte jag. Sedan påmindes jag om att det även fanns en baksida med töväder... Sedan januari har jag gått på vagnpromenad minst en gång om dagen, och för varje promenad den här våren har jag blivit mer och mer provocerad av alla de där tobakspaketen, ölburkarna, smörgåsförpackningarna, takeawaymuggarna med plastlock och skinkpaketen (ja, förvånansvärt många äter tydligen upp ett paket påläggsskinka i bilen och kastar sedan ut plastförpackningen!?) som dykt upp med fem meters mellanrum i dikena. Provocerad och irriterad.
Så jobbigt är det väl ändå inte att ha en liten påse i bilen där man samlar sitt skräp istället för att öppna sidofönstret och kasta ut det? Vill man inte ha skräpet liggande i bilen kan man väl helt enkelt kasta det i närmsta soptunna när man når sin destination istället för att slänga ut det på vägkanten? Att det tar hundratals år för en aluminiumburk att brytas ner är något som till och med lågstadiebarn vet, och jag har svårt att tro att det är något annat än ignorans och lathet som gör att folk fortfarande kastar skräp i naturen. 🙄 Sånt här ger mig spunk.
Efter att ha irriterat mig på det där skräpet i någon vecka orkade jag inte se på det längre, så nu har jag börjat kombinera vagnpromenaderna med skräpplockning. I Sverige pratar man ju om plogging när man kombinerar skräpplockning med jogging, så vi kan väl kallas det här barnvagnsplogging. Idag kom jag mig 500 meter innan soppåsen var full. 😅 Lite i taget.
Någon annan som hakar på?