Faran med robotgräsklippare

I tisdags kom dagen jag länge bävat inför att någon gång skulle komma. Jag kom hem rätt sent efter ett kvällsdopp med vännerna, strax efter elva, och välkomnades av en bräkande fårskara på gården. Jag gick för att hälsa på dem och märkte samtidigt att deras vatten nästan var slut. Jag tog vattenhinken i handen, gick för att fylla på och såg då att vår katt Sputnik låg på marken på en konstig plats. När jag pratade med honom kom han inte springande mot mig som han brukar, utan istället låg han bara där och rörde sig knappt. Jag kom lite närmare och upptäckte till min förskräckelse att hans gula päls var alldeles röd. Blodig. 

 

På ena bakbenet fanns ett öppet sår som var så pass stort att man såg senor och ben som fanns där innanför. Jag kastade vattenhinken till sidan, sprang fram till Sputnik och undersökte honom snabbt. Tre av fyra ben var skadade, men han var vid medvetande. Snabbt sprang jag sedan in och väckte sambon, och så letade vi fram journummern till veterinären och ringde det där samtalet som man inte vill ringa. "Vår katt har blivit påkörd". 

 

Veterinären rådde oss att komma in så fort som möjligt när jag beskrivit skadorna. Som tur råkade jouren vara i Bennäs just den kvällen (det är roterande jour i hela Jakobstad, Larsmo, Pedersöre, Nykarleby, Karleby och Kronoby), så det tog knappa 25 minuter att köra. Sedan var det snabbt vår tur. 

 

Vi spenderade flera timmar på veterinärjouren den natten. Sputnik blev nersövd, undersökt, rakad, sydd och omplåstrad. Det stora såret var som tur bara ett köttsår även om det var djupt – inga artärer eller senor hade blivit skadade. Veterinären var riktigt proffsig och systematisk och vi kände att Sputnik var i trygga händer. Innan det var dags att åka hem när klockan närmade sig halv tre fick Sputnik en krage runt huvudet och vi fick tydliga instruktioner om hur ofta vi ska ge antibiotikapiller, hur såren ska skötas och att Sputnik nu inte kommer att få gå ut på två veckor och bör röra sig så lite som möjligt. 

 

Nu till det riktigt läskiga: Sputnik har troligen inte blivit påkörd. Inte av en bil, i alla fall. Skadorna på hans ben är skärsårsliknande, och det stora såret är alldeles för rakbladsskarpt för att en krock med något så stort som en bil skulle ha kunnat orsaka det. En robotgräsklippare däremot... 

 

Vi installerade robotgräsklipparen så sent som för ett par veckor sedan. Katterna har hållit sig på behörigt avstånd från den, och sprungit undan direkt den närmat sig om de befunnit sig på gräsmattan. Men kanske hade Sputnik legat någonstans på gräsmattan och sovit på tisdagkvällen och hörde inte det svaga surret av gräsklipparen som närmade sig. På något sätt har han märkt vad som hänt när det var för sent och benen redan befann sig under robotgräsklipparen och skars upp av de rakbladslika betten. 😥

 

Jag hade inte vetat att det här ens kan hända. Robotgräsklippare har ju en sensor som gör att de byter riktning när de krockar med någonting, och de ska enligt alla föreskrifter vara alldeles säkra för både barn och djur eftersom betten befinner sig en bra bit in under själva kåpan. Men nu tror jag inte ett dugg på robotgräsklipparnas säkerhet längre. Jag rekommenderar inte längre någon att köpa en robotgräsklippare. Hur praktiskt det än är att få gräsmattan klippt utan att behöva göra något åt det själv känns det inte längre värt det. Veterinären berättade att det är vanligt att igelkottar får sätta livet till under robotgräsklippare, men hon hade inte sett någon katt som blivit skadad på det här viset tidigare. Men uppenbarligen kan det hända.

 

Och det kunde ha gått så mycket värre. Som tur var det bara benen som blev skadade. Hade gräsklipparbetten kommit åt magen hade Sputnik knappast överlevt. Det var dessutom ren tur att jag gick för att fylla på vatten åt fåren och hittade honom liggande på en konstig plats den där kvällen och vi kunde föra honom till veterinären direkt.

 

Nu får vi bara hålla tummarna för att läkningsprocessen går bra och det inte blir någon infektion eller andra komplikationer. ❤