Kunskap är aldrig tung att bära
"Ymmärrättekö edes suomea?"
Jag försöker i alla lägen vara en öppen och fördomsfri människa, men ibland lyser mina egna fördomar ändå igenom. För visst har även jag fördomar. Senast det skedde var i lördags, när jag stod utanför en nattklubb i Seinäjoki när klockan var runt ett.
Vi hade varit på fest i Seinäjoki Areena och när den officiella festen var slut var vi ett litet gäng som begav oss vidare ut en sväng i natten. Till saken hör att Seinäjoki är en till 98% finskspråkig stad, men en minoritet på 0,2% som talar svenska (enligt Wikipedia). Mina fördomar gentemot staden är att svenskspråkiga inte är särskilt omtyckta och att man ska akta sig för att tala svenska för högt på småtimmarna. Vi har alla hört historierna om hur finlandssvenskar åkt på stryk för att de talat sitt modersmål i någon grillkö, så vill man ta det säkra före det osäkra ska man inte göra för mycket väsen av sig. Nå, det tänkte vi ju kanske inte på när vi skrattade och pratade samtidigt som vi hade siktet inställt på nattklubben i lördags. Vi hann inte gå långt från taxin mot nattklubben förrän han stod där bredvid oss på gatan – min fördom av den finska seinäjokimannen personifierad – och ropade "ONKO TÄÄLLÄ RUOTTALAISIA" lite halvaggressivt mot oss. Suckande svarade vi bara ett kort "ei" samtidigt som vi gick in.
Nästa gång jag fick bita mig i läppen för att inte säga någonting riktigt spydigt var när vi ansåg oss klara med kvällen och köade för att få en taxi till hotellet. Vi småpratade lite på svenska i taxikön och genast fick vi ett "Ymmärrättekö edes suomea?" från killen bakom oss. Så sakligt jag orkade förmå mig svarade jag, på finska förstås, att visst förstår vi finska men förstår han själv svenska? Snacka om att killen blev ställd. Som tur kom vår taxi innan jag hann kläcka ur mig ett "Puhu sä mitä sä osaat niin mä puhun mitä mä haluan".
Att kunna göra sig förstådd på flera språk är inget annat än en fördel. Tänk vilken lyx vi har, vi som bor i ett tvåspråkigt land, och får lära oss inte bara engelska utan också det andra inhemska språket i skolan. Jag hoppas att jag om jag någon gång jobbar som lärare lyckas förmedla en sund attityd till det finska språket till mina elever. Att nästa generation inser att det finska språket inte är något vi ska avsky, utan något vi kan se som ett ess att ha i rockärmen om vi lär oss att behärska det. Det önskar jag att jag själv hade insett lite tidigare i livet. En önskedröm är verkligen att de finska lärarna skulle satsa på att förmedla en sådan attityd gentemot det svenska språket till sina finskspråkiga elever också. Då skulle vi kanske slippa de här situationerna som osar av ömsesidiga fördomar.
Kunskap är aldrig tung att bära.