Ellie Goulding i Seinäjoki
Det slog mig att jag ännu inte har bloggat om sommarens absolut bästa konsertupplevelse, och så kan vi ju inte ha det. Gott folk, tillåt mig presentera... ett bildregn från Ellie Gouldings konsert på Provinssi.
Det var den 30 juni, jag hade jobbat morgonskift och hade nio dagar sommarsemester framför mig. Passande nog gick Provinssi-festivalen av stapeln i Seinäjoki, så jag försökte övertala någon av mina kompisar att hänga med mig dit när Mikael inte hade tid. Ingen nappade, men Ida-Marie var som tur på väg dit med sitt kompisgäng så jag bestämde mig för att spontanköpa en festivalbiljett i alla fall och dra till Seinäjoki ensam. Seinäjoki ligger bara lite på en timme bort, så man kan helt enkelt inte låta bristen på bilsällskap hindra en.
Orsaken till att jag så gärna ville åka på festivalen var såklart Ellie Gouding. Den brittiska artisten vars låtar gått på repeat både på radio och på min Spotify de senaste åren. Jag missade henne senast hon var till Finland, men den här gången ville jag inte låta chansen gå förbi.
Ellie Gouldings mellansnack var tyvärr inget att hänga i julgranen. Jag hade förväntat mig åtminstone ett par inövade finska fraser och de sedvanliga pepp-snacken och berättelserna om hur de olika låtarna kommit till, som artister brukar dra, men i pausen mellan låtarna lät Ellie Goulding det istället vara tyst. Oftast vände hon ryggen mot publiken och drack lite vatten i väntan på att bandet skulle komma igång med nästa låt, och två gånger påpekade hon till och med att hon inte är bra på mellansnack.
Men bristen på mellansnack var också den första och enda besvikelsen med Ellie Gouldings show. Hon levererade den ena hitlåten efter den andra – och det lät precis lika bra live som på radio. Jag vågar lova att alla i publiken fick höra sina favoritlåtar. Jag fick i alla fall det. Love me like you do. Still Falling for You. Something in the Way You Move. Burn.
Ack, vilken röst denna kvinna har. Och så avslappnad och fotogenisk att man bara vill smälla av är hon dessutom.
Nytt för i år på Provinssi var att man fick ha med sig systemkamera. Äntligen, säger jag bara! Äntligen har festivalarrangörerna fatttat att de inte förlorar någonting på att låta vanligt folk ha med sig ordentliga kameror. Jag hade med mig mitt 50 mm-objektiv men fick låna Ida-Maries zoomobjektiv ett tag under Ellies konsert – därav de tjusiga bilderna. Jag tror bestämt att ett zoomobjektiv står näst på min lista över kamerautrustning som jag behöver införskaffa, för det här med konsertfoto med bra utrustning var ju bara för roligt. :)
Få saker slår känslan av att få se och höra sina favoritartister live. ♥
