TIDSTJUVEN -

» Jag är 20 år och har under en del somrar arbetat på arbetsplatser där det förekommit väldigt mycket mobbning. Trots jag är yngre och har mindre erfarenhet så förvånar det mig så fruktansvärt, hur otroligt omogna och elaka många vuxna är på arbetet sinsemellan. Eftersom jag själv varit "sommararbetaren" så hamnar jag nästan alltid mellan de vuxna, och de har ofta pratat illa bakom ryggen på varann åt mig pga det. Jag har fått se vuxna som beter sig så otroligt omoget. I många fall är chefen själv mobbare, eller vet av att det förekommer, men vågar själv inte ingripa. Hur skall man då som ung sommararbetare gå tillväga? Det skär lite i hjärtat varje gång eftersom man själv blir orolig hur ens egen framtid kommer se ut då man som ung ser upp till vuxna, och de själva beter sig på det viset. - Anonym

✎ Tack du anonyma för din kommentar på inlägget om vuxna som mobbar. Jag förstår att du vill vara anonym eftersom det här är ett känsligt ämne. Samtidigt är det ett så viktigt ämne att jag hoppas det är okej att jag tar upp din kommentar så här i ett inlägg. Jag känner igen mig i det du skriver om att man som sommararbetare lätt hamnar mittemellan om det finns en konflikt på jobbet, och att man får höra båda parternas sidor i det hela. Man skulle gärna vilja fungera som någon sorts medlare som reder upp situationen, även om man inte har någon skyldighet att göra det...

Konflikter i större eller mindre skala tror jag inte att man kommer ifrån om man jobbar på en arbetsplats med fler än 1 anställd. När man jobbar tillsammans med andra människor är det naturligt att det förr eller senare uppstår meningsskiljaktigheter och att alla inte gillar varandra. För ingen kan ju tycka lika om allt. Men det ska ändå vara trevligt för alla att komma till jobbet, så att konflikter övergår i arbetsplatsmobbning är totalt oacceptabelt. Jag tror tyvärr att en hel del arbetsplatsmobbning bortförklaras som just "konflikter" även om det pågår systematiskt under en lång tid. En förutsättning för ett fungerande kollegium är att var och en accepterar och respekterar varandra, trots att man är olika.

Det viktigaste om man kommer in som ny person på en arbetsplats där man märker att det förekommer mobbning eller omoget beteende anser jag är att inte låta sig själv bli en medlöpare i det hela. Man måste ta avstånd från skitsnacket och tydligt visa att man inte tycker att det är okej. Det kan man göra genom att byta samtalsämne om man märker att kollegan börjar prata illa om någon annan i kollegiet, eller genom att vända diskussionen till någonting positivt. Vågar man säga ifrån rakt ut har man ju egentligen en ypperlig chans att göra det ifall man är den där sommarjobbaren som får höra snacket. Handlar det om fysisk mobbning ska man givetvis genast agera.

Det hela blir förstås aningen knepigare om det är chefen som mobbar, eftersom det är chefen som borde vara uppmärksam och se till att mobbning inte förekommer på arbetsplatsen från första början. Mobbar chefen någon arbetstagare eller vet om att mobbning förekommer utan att ingripa borde man vända sig till hens förman (om det finns en sådan) och berätta om hur det ligger till. Som sommararbetare vill man ju gärna ställa till så lite besvär som möjligt för att få komma tillbaka på jobb igen nästa år, men i det här fallet får man helt enkelt tänka att man kanske skonar en kollega från ångest och dålig självkänsla i åratal framöver genom att gå och berätta vad man vet.

Tyvärr verkar det som att det ibland inte ens hjälper att lyfta fram problemet med mobbningen. Så här berättar Milla om sina erfarenheter:

» Jag har själv blivit mobbad, ända sedan dagis och genom hela skoltiden. Har också upplevt hur fruktansvärt vuxna människor kan bete sig mot varandra på olika arbetsplatser, som vikarie har jag hunnit vara med om och se både det ena och det andra genom årens lopp. Att det ska klagas på allt och alla, att vuxna människor talar illa om en person som kanske t.o.m. är i samma rum eller sitter vid samma kaffebord, att det alltid ska påpekas inför alla om någon råkat göra något fel osv. I ett fall fick jag reda på att situationen på arbetsplatsen t.o.m. var känd hos arbetshälsovården, att det var andra som hade klagat på beteendet hos de andra redan tidigare, men inget gjordes åt saken. Och chefen hade inte heller den auktoritet som hade behövts för att ta itu med saken, hon var ju vän med de berörda. Jag tror nog att vissa tyvärr aldrig växer ifrån sitt mobbarbeteende, vissa kan mogna och växa ifrån det och minns kanske inte ens att de mobbat en när man träffas som vuxna, medan ränderna aldrig går ur för en del och de alltid kommer att tycka illa om en, hur många år som än gått. - Milla

Är det någon annan som har erfarenhet av hur arbetsplatsmobbning hanterats rent konkret?

Eller någon som har tips på hur man kan gå tillväga om man som sommarjobbare/nyanställd

märker att det förekommer mobbning? Ni får absolut kommentera anonymt.