Sådan är jag

Jag har kommit till insikt om en grej. Det är nämligen så att jag tror att jag har kommit på varför halva min chokladkalender fortfarande är oäten trots att julafton var för en och en halv vecka sedan. Stora insikter denna måndag, med andra ord. Orsaken till den oätna chokladkalendern är inte att jag ogillar choklad - tvärtom, jag älskar choklad i alla dess former. Orsaken är inte heller att jag inte ville att det skulle bli jul - julen är ju min absoluta favorithögtid på hela året. Nej, det är helt enkelt så att jag har extremt svårt att gå och räkna ner dagarna i väntan på saker.

 

Jag har aldrig varit den där personen som räknar ner dagarna till sommarlovet, sätter kryss över veckodagarna i väntan på greklandsresan eller öppnar en lucka varje dag i väntan på julen. Jag är allt för upptagen med att leva i nuet. Jag drömmer inte om varma sommardagar, utan försöker istället göra det bästa av varje vinterdag just nu. I sinom tid kommer sommaren, men innan dess får vi ju en vår också. Jag vill leva varje dag som den är, och inte i väntan på någonting bättre eller någonting större. Jag tror att man går miste om mycket ifall man ständigt går väntar och längtar till framtiden. Livet är ju nu. Här.

 

Men det här med att ta en dag i taget har ju också sina negativa sidor. Jag tror att det är en delorsak till att jag har så extremt svårt att bestämma mig för vad jag vill göra med min framtid. Jag har det så bra just nu, så det känns konstigt att planera en förändring. Men faktum är ju att jag så småningom måste klura ut vad jag vill jobba med och vad jag vill åstadkomma på ett större plan eftersom jag borde bli magister under år 2016. Det här blir mitt sista år som studerande innan det verkliga livet tar vid. Jag vet inte om jag är redo. Jag hoppas i smyg att det hela kommer lösa sig av sig självt, genom att någon fin jobbmöjlighet uppenbarar sig precis när jag blivit klar med studierna. Stora livsbeslut är inte min grej.

 

Hurdana är ni läsare? Är ni nostalgiker som blickar bakåt, drömmare som blickar framåt eller är ni som jag och gillar nuet mest av allt? Jag tror att det finns både för- och nackdelar med alla personlighetstyper, och det viktigaste är väl att man själv är nöjd med hur man är. Sedan finns det ju alltid de där som tycker att man ska vara på ett visst sätt för att samhället förväntar sig det...