Prestera, imponera och leverera?

 
Låt oss prata om mål.
 
De senaste veckorna har det cirkulerat maffiga 100 mål att nå-listor på både stora och små bloggar i Svenskfinland och Sverige. Jag tror bestämt att det var Blondinbella som startade trenden och sedan var bollen i rullning. Det hela handlar om att skriva ner hundra stycken mål som man vill uppnå under sitt liv. Ni har säkert sett listorna? Jag tycker till viss del att de kilometerlånga målsättningslistorna är intressanta att läsa, men jag måste ändå erkänna att jag blir mer orolig än inspirerad av att läsa dem. Jag blir orolig å skribenteras vägnar, för när jag ser hundra mål uppradade efter varandra på det där viset kan jag inte låta bli att tänka på hur orealistiskt det är att faktiskt lyckas uppnå alla under en livstid. Och mål är väl till för att uppnås. Det är väl ändå därför de kallas mål och inte drömmar, eller hur?
 
Jag tror absolut att det är bra att tänka över sina målsättningar allt emellanåt. Att fundera vart man vill komma i sitt liv och vad man vill åstadkomma. Att besluta sig för vartåt man vill styra kursen helt enkelt, så att man vet vilka stormar som är värda att ta sig igenom och vilka man kan undvika. Jag är helt klart för att skriva målformuleringar (och är väl eventuellt lite studieskadad på den punkten efter allt lektionsplanerande). Men i mina ögon är det lite oroväckande att majoriteten av de där 100 mål att nå-listorna innehåller orden "stressa mindre" samtidigt som de övriga nittionio målsättningarna i samma lista har att göra med att prestera, imponera och leverera... Hur en människa ska kunna uppnå alla mål och samtidigt stressa mindre övergår mitt förstånd.
 
Att stanna upp och reflektera över sina livsmål - kanske till och med skriva ner dem för att få en extra motivationskick - är garanterat hälsosamt, men det är också viktigt att komma ihåg att fundera om de målsättningar man har faktiskt är realistiska och om ens personliga livsmål är möjliga att kombinera med ens yrkesmässiga mål. Hinner man på riktigt resa jorden runt om man inom samma tidsram vill driva fem olika välgörenhetsprojekt, bli VD för ett företag, skriva en bok, få tre barn, ha ett lyckligt äktenskap och åka till månen? Och samtidigt sänka på takten...?
 
Ibland känns det som att vi lever i en värld där alla är så besatta av att uppfylla sig själva och nå så orealistiskt höga mål att vi missar mycket längs vägen och glömmer det som är allra viktigast. Det vill säga nuet och det egna välmåendet. Sist och slutligen är det rätt ledsamt att ha som mål att bli ekonomiskt oberoende och resa jorden runt ifall det samtidigt innebär att man glömmer bort att uppskatta vardagen och att man bränner ut sig på kuppen... 
#1 - JONNA

Ja! Tänkte samma som du när jag ögnade igenom någon lista, blev lite illamående när jag försökte tänka vilka mina hundra mål är... har fullt upp med ett i taget ;)

Svar: Ett i taget låter som en hälsosam strategi! :)
TIDSTJUVEN

#2 - Christina

Jag såg det där med 100 mål mest som en rolig grej. Många av de där sakerna som jag listade är också såna som jag med självklarhet vet att kommer bli av. Förstår nog samtidigt dina skriverier och din oro över hur man på en punkt kan skriva stressa mindre och de följande fem handlar om något helt annat. Alla listor och målsättningar är kanske inte så genomtänkta och en del mål förblir bara drömmar. :)

#3 - Kalascajsa

Vad skönt att någon tänkte exakt samma som jag! Har varit tveksam till nästan alla dessa listor eftersom att det har känts som att alla vill uppnå så mycket inom en mängd olika områden. Men alla med sitt. Det viktigaste är, som du sa, att vi mår bra!

Svar: Ja precis! <3 Jag tror att det här dels kan bero på att vi ser framgångsrika personer överallt runtom oss och inspireras av dessa. Vi ser dem på sociala medier, på TV, på tidningarna och bland våra vänner. Det är lätt att tänka att man själv också vill vara lika framgångsrik, och helst på alla hundra områden samtidigt. Saken är ju den att den där tjejen som är framgångsrik på YouTube antagligen har jobbat sjukt hårt för att nå dit. Likaså den där kvinnan som är VD på ett stort företag och reser land och rike runt. Och trebarnsmamman i sin tur jobbar hårt varje dag för att få vardagen att rulla. Alla är inspirerande på sina sätt, men det är orealistiskt att tänka sig att man skulle kunna nå t.ex. alla de tre målen samtidigt + nittiosju stycken mål till... Man är ju trots allt bara EN människa.
TIDSTJUVEN

#4 - Kugge

Jag tycker det är så intressant, verkar finnas två läger i den här frågan. Jag är ju en som listat 100 mål. Visst finns där några som är mer som drömmar men som jag ändå hoppas jag kan lyckas med nån dag. Jag tänkte ändå leva cirka 50 år till (minst!) och under den tiden hinner en med mycket.

Dessutom tycker jag inte att "stressa ner" och många målsättningar nödvändigtvis behöver stå i kontrast, snarare tvärtom. Just för att en vet vart en är på väg är det lättare att koncentrera sig på rätt grejer i stället för yra på med en massa olika saker som leder till stress (åtminstone för mig). För mig hjälper målsättningarna att fokusera på det jag verkligen vill och de ger mig en riktning.

MEN alla behöver absolut inte lista 100 mål, eftersom vi fungerar så olika. För en del funkar det med 100 mål, andra får nippor av det. Och det är liksom helt okej. :)

Och måste ännu lägga till att JA, det finns för mycket prestationskrav i dag. Men det finns också skillnad på orimliga prestationskrav på en själv och att fundera över vad en skulle vilja åstadkomma under livet. Om allt sen blir av är en annan sak.

Nåja, nu ska jag sluta pladdra här på din blogg. :D

#5 - Sara Möller

Det här är så intressant! Jag tycker det är roligt att läsa andras 100mål-listor, men har inte en sån lång lista själv. Mål är en av e fyra stora grundfaktorerna inom mental träning och det viktigaste inom detta område är att se till att ens värderingar och mål går hand i hand, annars kommer man ständigt att jobba mot sig själv. Så att först skriva ner sina värderingar, och därefter bena ut mål efter det är en smidigare väg att gå. :)

#6 - skottish.blogg.se

Förstår precis vad du menar! Känns också som att mångas mål handlar om att tjäna massa pengar, men hur lycklig blir man av det liksom?
Personligen älskar jag att planera och ha mål, men saker och ting blir ju nästan aldrig som man tänkt sig ändå! (Oftast dyker det upp nya saker/personer/jobb/utbildning som man inte ens visste fanns och som leder in en på nya vägar som kan vara hur bra som helst! 🙂

#7 - Ninette

Håller helt med dej! tror jag kanske måste ta och blogga om det jag också - inte en chans att jag får ihop 100 grejer!

#8 - Anonym

Min spontana reaktion...
Vad du är klok, Maria! <3
Kram, Fastern

#9 - Marias Memoarer

Jag förstår precis hur du känner och menar. Sen beror det lite på vilka sorters mål man sätter på den där listan, många punkter behöver ju inte nödvändigtvis vara högpresterande alls. Har sett både realistiska och mindre realistiska listor :) Och så beror det lite på inställningen till listan - har man inte lyckats med livet ifall man inte når alla dessa 100 mål, eller är man nöjd om man åtminstone uppnår några av de 100 sakerna man listat? :)

#10 - Fredrikapåvinden

Spännande reflektioner! Och visst är det klurigt att hitta balans mellan mål och drömmar utan att stressa upp sig. Det är lite som todo-lists. Om det är lagom med punkter kan det motivera en jättebra och se till att en får alla punkter gjorda medan om det blir för mycket kan det bli precis motsatt effekt. Och vad som är en lagom lång lista kan ju variera från person till person och till och med från dag till dag för samma person. Mycket tänkvärt och välskrivet inlägg! <3

#11 - Malin

Tycker du att jag är "besatt av att uppfylla mig själv"? Thanks...