Att bli sedd

Helvetisk mensvärk och blodprovstagning på samma dag är ingen trevlig kombination, ifall någon undrar. Jag har känt mig som en zombie hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Orsaken till dagens blodprov är att jag hoppas på att få någon form av förklaring till min extrema trötthet. Den senaste tiden - eller snarare de senaste åren - har jag kunnat sova 12 timmar per natt utan att känna mig utvilad på morgonen, och så ska det ju verkligen inte vara. Jag skulle kunna soooova hela dagarna, om jag bara fick. Samtidigt älskar jag ju att vara aktiv och uträtta saker, så tröttheten är verkligen frustrerande.

 

Jag har misstänkt att det kan vara något knas med min sköldkörtel, men för ett par år sedan när jag kollade upp det var alla värden förstås normala. Nu har jag kommit in i systemet vid företagshälsovården och där tyckte både hälsovårdaren och läkaren att det här behöver kollas upp på nytt. Precis som senast var alla mina värden helt normala den här gången också. Enligt standardblodproven är jag frisk som en nötkärna och sköldkörteln är det inget fel på. Idag lämnade jag därför fyra rör blod till en del tilläggstester, så nu är det bara att vänta en vecka till på de resultaten.

 

Jag måste säga att jag verkligen gillar företagsläkaren. Det märks att han är en sådan som faktiskt bryr sig om sina patienter, och väljer att se människan som en helhet där det ena påverkar det andra - fysiskt och psykiskt. Precis så borde ju alla läkare vara, istället för att fokusera på en sak i taget och se varje symptom som ett isolerat problem. Läkarbesöket innebar för min del inte bara en undersökning och en remiss till laboratoriet, utan jag fick också en lång och fascinerande föreläsning om celler, hormoner, kost, migrän, stress och energi.

 

När jag gick ut från läkarmottagningen i torsdags kände jag mig både sedd och förstådd, på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt hos en läkare. Precis så önskar jag att alla människor blev bemötta vid läkarbesök, oavsett vilka problem man kommer in för.