Kan man dejta via en app?

Jag och min kille träffades via Badoo.
Vi gick tydligen i samma skola, bodde i samma kvarter..
Jag har aldrig varit den tjejen som springer ut på krogar så för mig var det ett ypperligt sätt att lära käna varann... vi pratade nån dag och sen kom han hem till mig och det kändes som om vi känt varandra länge... tog inte så länge så blev vi ett par... och nu har vi varot tillsammans över 500 dagar :') Såå jo.. Föe blyga männskor är dejtningsappar jäklit bra... Både till att skaffa vänner å partner....
Sen vet jag nog att det finns både negativt och positivt med dejtningssidor... men så finns det ju med allt.
Jag träffade faktiskt min nuvarande kille via en "dejtingapp" på facebook... :D då var det här med dejting via nätet väldigt färskt, till och med facebook var rätt nytt (härregud, har det funnits en tid innan facebook också? ;)). Jag ser bara positivt med att lära känna personen via nätet innan man träffas, den värsta pressen har ju på nått sätt gått över och man har kunnat bestämma sig innan träffen om han/hon är värd att lära känna djupare. För det finns ju knappt något värre än en dejt med en person man känner redan från start att "näää-ä, den här kommer jag nog aldrig att funka med". Tummen upp från mig för nätdejting!
2008 la jag mig med på en dejtingsida. Mest för skojs skull, och det kanske märktes av min presentation då jag skrev att min blivande man skulle se ut och sjunga som Robbie Williams, vara rik och tycka om att ge mig presenter och ta med mig på resor till södern. Och så skulle han ha snygga händer. Undrar varför ingen skrev till mig? :D
Jag träffade ju min sambo på krogen men vet inte riktigt om jag ska säga bu eller bä om nätdejting. Det är ju så himla enkelt att måla upp en fin bild av sig själv på internet, då jag egentligen skulle vilja att den jag ska vara tillsammans med ska se vem jag är och tycka om den jag är. Kanske är lättare att dra sig ur något som bara sker över internet, men dock kan det pågå längre eftersom man själv målar upp en bild av personen på andra sidan skärmen, och då kan också "besvikelsen" bli stor då man väl träffas.
Själv är jag lite ledsen över att all kontakt med omvärlden verkar måste ske över internet. Men hjälper det folk att hitta vänner och kärlek, så go for it! :)
Skaffad mest Tinder för att ha ett tidsfördriv. Chattade med nån random typ nu som då. Var också ute på krogen en del och levde det "ljuva" singellivet, men hittade mest grodor och paddor. En kväll skrev en kille till mig som faktist verkade vara normal! Vi blev vänner på Fb och vi chattade i ca en vecka innan vi träffades. Vi bor nu ihop och det var ca 1 år och fyra månader sedan vi träffades. Jag känner att han är för perfekt för att vara sann. Ca nie månader efter att vi träffades så kom jag fram till att jag dessutom sett honom på krogen någon månad före vi sågs. Jag blev intresserad, men då såg jag att han hade flickvän så jag gav upp det raggningsförsöket direkt. Jag tyckte det var rätt coolt att jag sett honom och redan då blivit intresserad. Han är dessutom en rätt blyg person, så skulle det inte varit för Tinder så kanske vi aldrig skulle börjar prata :)
Tummen upp för dejtingappar!
Jag har träffat fina typer som jag annars inte skulle ha mött på..
Sen orkar jag inte hålla på å skriva och försöka lära känna människan över nätet i evigheter utan vill träffas så fory som möjligt så man får reda på vad det är för människa på riktigt!
Å gå på dejt med nån okänd söt kille e ju både spännande och roligt och gör vardagen fin :)
:)
Tummen upp från mig! Nu har jag inte ens någonsin använt någon dejtingapp, men jag träffade ju själv min man på internet för X antal år sedan så :)
Jag träffade ju min sambo via nätet också, vi började prata på berusad.org. Så för mig känns ändå knte nätdejting och appar så främmande, tidens melodi. Tror nog att jag själv skulle använda mig av dejtingappar, om jag var singel idag. Mest kanske för skojs skull då, för att ha något att göra. Å dejt tror jag nog att det skulle bli rätt fort isåfall, för inte orkar man sitta hur länge som helst o snacka framför en skärm.
Nu har jag inte erfarenhet av dejtingappar, men själv tog jag första steget på msn och fyra dagar efter det blev jag och min nuvarande fästman tillsammans, haha. Och min pappa hittade sin snart-blivande-fru på en nätdejtingsajt, så att det börjar dyka upp dejtingappar känns egentligen ganska naturligt enligt mig. Tror absolut man ska försöka se det positiva med dem, även om internet överlag gör det enklare att vara oärlig och oseriös. :)