Önskeinlägg: Mina framtidsplaner

9 kommentar(er)
 
Det här med framtidsplaner var en återkommande fråga i min frågestund, så jag har väl inget annat val än att försöka svara på den så gott jag kan. Framtidsplaner är faktiskt en grej som jag går och grubblar på så gott som varje dag. Innan jag somnar brukar jag slås jag av en molande framtidsångest eftersom jag faktiskt inte vet vad jag vill göra i framtiden. Jag har ingen tioårsplan och inte ens någon femårsplan - jag borde skämmas. Alla andra verkar veta exakt vad de vill göra med sina liv och här går jag och lallar runt och tar dagen som den kommer.
 
Jag har alltid varit en "ta dagen som den kommer"-tjej. Jag älskar att planera och skriva listor och scheman. Men trots att jag älskar att planera så följer jag i slutändan sällan mina egna planeringar (nu syftar jag alltså på mina planer för privatlivet och inte inom skola/jobb) utan freestylar och kör på magkänsla istället. Jag är extremt självmedveten och analytisk, och när det gäller stora och viktiga beslut i livet så funderar jag länge och väl och väger för- och nackdelar mot varandra... men i slutändan följer jag ändå alltid hjärtat och magkänslan. Jag tror att livet blir bäst på det viset.
 
Idag närvaroanmälde jag mig och betalade kåravgiften, så det kommande året ägnas i alla fall åt femte årets universitetsstudier. Kanske blir det sista året, kanske inte. De här fyra gångna åren har verkligen gått i raketfart! Möjligtvis är jag en nyutbildad speciallärare nästa sommar och det skrämmer mig lite, för jag vet ju att speciallärartjänster verkligen inte växer på träd här i Österbotten. Vill man vara säker på att få ett lärarjobb behöver man ta sitt pick och pack och flytta söderut, men mitt Österbotten ligger alldeles för varmt om hjärtat för att jag skulle kunna göra det. Det är här jag har mitt hem och mitt hjärta.
 
Tiden får helt enkelt utvisa vad jag gör om ett år, och jag hyser en stark tro till att livet har någonting bra på lut. Sådär på ett mer diffust plan så är mina framtidsplaner helt enkelt att leva med människor jag älskar, jobba med någonting roligt och ha ett liv jag trivs med. Mannen i mitt liv håller jag hårt i, men några barn är vi sannerligen inte redo för ännu. Tyvärr gott folk, men någon mammablogg kommer det här i alla fall inte att bli. ;)
Bättre än så här kan jag inte svara på framtidsfrågan just nu, men jag hoppas att det var ett tillräckligt bra svar.
#1 - Nina

Bra svarat, känner igen mig mycket där :)

Svar: Tack Nina! :) Skönt att jag inte är den enda som känner så här. Och alltså, egentligen är ju den där framtidsångesten så onödig. Livet blir ändå aldrig som man tänkt sig, hur mycket man än planerar.
TIDSTJUVEN

#2 - Jenny

Intressant inlägg! Förstår hur du känner angående flytt från Österbotten, så kände jag också för något år sedan! Men saker ändras och jag har börjat trivas jättebra här söderut. Ville bara påpeka att man kan överraska sig själv och att en flytt inte behöver vara hela världen. :) Man kan alltid flytta tillbaka om man inte trivs!

Svar: Kul att den här typen av inlägg uppskattas. Och så härligt att höra att du börjat trivas i Esbo! :) Om min sambo också skulle hänga med söderut tror jag att jag skulle kunna överväga att flytta dit (även om det skulle innebära en enorm saknad till Österbotten), men nu har sambon sitt företag här hemma i Österbotten och det går förstås inte att flytta på. Jag skulle aldrig ha hjärta att be honom ge upp allt det han brinner för, och ett distansförhållande efter att ha bott tillsammans i flera år låter inte alls lockande. :/
TIDSTJUVEN

#3 - Pieni Lintu

Kiva postaus ja kuva niin seesteisen kaunis <3

Svar: Tack så jättemycket! :) <3
TIDSTJUVEN

#4 - Hanna

Jag känner så igen det här! Och speciellt känslan av att det här är femte studieåret, enligt mina planer kommer jag ha ut magisterspappren till midsommar nästa år. Och det är skrämmande att tänka att jag kommer vara färdig utbildad som 23½ åring, då ämneslärartjänsterna i religion/psykologi-kombinationen inte heller växer på träd i Österbotten...
Men, det problemet får man väl ta nästa sommar ;)

Svar: Lite sjukt egentligen hur ung man är när man är färdigutbildad. Jag skulle bra kunna tänka mig att dra ut på studierna ett år till, men vi får se hur det blir. Man ska inte ta ut problemen i förväg. :)
TIDSTJUVEN

#5 - Veronica - var dig själv, för alla andra finns redan

Detta svar är riktigt bra och det låter som en smart framtidsplan! Är en sådan person som du som gärna tar dagen som den kommer men tycker även om att planera :)

#6 - Elvira

Är precis likadan! Typ. Jag skriver också långa "to do-lists" men gör sällan prick det jag hade planerat ... Och egentligen är ju livet mycket mer spännande också om man inte planerar varje litet steg och ser vad som kommer :D

#7 - Maria

Jag försökte också besvara en likadan läsarfråga för några dagar sen och mitt svar blev nog också lite flummigt och öppet tror jag ;)

Svar: Visst är det svårt! Men jag tycker att man får vara lite flummig när det kommer till framtidsplaner. Vi kan inte alla ha en spikad jobb-förlovning-giftermål-husbygge-barn-plan. ;)
TIDSTJUVEN

#8 - Pia

Jag känner också delvist igen mig i det du skriver. Det känns som att alla andra har planer medan jag inte vet vad jag egentligen vill. Att inleda det femte och förhoppningsvis sista studieåret känns skönt, men samtidigt väldigt skrämmande. För nästa sommar, när jag förhoppningsvis har mina examenspapper i handen, borde jag ju veta vad jag vill och hitta ett jobb. Lediga textilslöjdslärartjänster är dessutom en bristvara, i alla fall i Österbotten. Men jag försöker skjuta undan de här "problemen" för tillfället och i stället kör jag på att sen när jag kommer dit så löser det sig nog på ett eller annat sätt :)

Svar: Jag tycker att vi ska minnas att vi ändå bara är 23 år. Det är inte meningen att man ska ha hela sin framtidsplan klar för sig vid det här laget. :) Men alltså huuur tänkte egentligen vi som gav oss in på lärarbranschen? Haha. :D Det var ju inte så värst genomtänkt. Man borde ju ha blivit socionom eller någonting inom sjukvården istället, för att vara säker på att få jobb.
TIDSTJUVEN

#9 - annakarin

Vill man inte flytta söderut kan man ju alltid prova ta båten över västerut istället, där lärarbristen är stor i hela landet (och som i sin tur höjer lönerna).. :)

Svar: Det har du rätt i! :) Och finländska lärare är väl rätt eftertraktade vad jag förstått?
TIDSTJUVEN