Vikten av positivt tänkande

En grej som jag funderat rätt mycket på nu i sommar är hur stor inverkan positivt tänkande faktiskt har på det psykiska välmåendet. Man kan "lura" sig själva att må bra, bara genom att tänka positivt. Ni kanske är skeptiska, men det är faktiskt vetenskapligt bevisat att man kan påverka sitt välmående genom att tänka positivt, ha en optimistisk livssyn och tro på sin egen kapacitet (ja, jag har suttit och läst vetenskapliga artiklar via Google Scholar på sommarlovet. Har tydligen blivit mossig och drabbats av akademiabstinens...).

Just nu har jag en sån där period då det bara spritter i benen och jag går runt med ett konstant leende på läpparna. Livet flyter på och den ena roliga händelsen avlöser den andra. Visst, det har till stor del att göra med att det är sommar, att inga stora bördor tynger axlarna och att diverse stressmoment känns väldigt långt borta just nu. Men samtidigt har det också så mycket med attityd och egna tankebanor att göra. Den här sommaren försöker jag nämligen medvetet tänka i positiva tankebanor i så stor utsträckning som det bara är möjligt och min inre pessimist och katastroftänkare har därmed fått gå och gömma sig i ett dammigt hörn.

 

Det är så himla lätt att fastna i negativa tankemönster. Tro mig, jag vet. Periodvis kan allt kännas så himla botten, värdelöst, svart och trist. Och då är det nedrans svårt att ta sig upp från den där bottnen igen. Det är lättare att bara gräva sig djupare ner istället. Att sitta där nere i sin håla och mögla, för allt är ju ändå så förbannat värdelöst och hela världen är ändå emot en så varför skulle det ens vara värt att försöka ta sig upp igen. Känner ni igen er? Det är galet svårt att vända på den negativa trenden när man väl har hamnat i den fällan, men det går om man kämpar. Det går att klättra upp ur gropen bara man kämpar som tusan.

 

Precis på samma vis som det är lätt att fastna i negativa tankemönster så fastnar man också i de positiva mönstren - när man väl lyckas ta sig in i dem. Tyvärr är de inte lika lätta att fastna i som de negativa, men med lite medvetenhet om sina tankar så går det. När jag vaknar på morgonen intalar jag mig själv - eller snarare övertalar jag mig själv - att det kommer bli en bra dag. Då rinner motgångarna av mig mycket lättare (för det SKA ju bli en bra dag!) än om jag förväntar mig att det ska bli en dålig dag och därmed hakar upp mig på allt som går emot. Nu låter det här väldigt banalt i skrift, men jag lovar att det faktiskt har betydelse. När man väljer att fokusera på allt det positiva så känns negativiteterna plötsligt som små muslortar istället för enorma elefantskithögar. Självuppfyllande profetior kan man kanske kalla det. Så häftigt!