Varför Jeppis Pride 2014 behövs

På tal om Jeppis. I sommar kommer, som många av er säkerligen vet, en Pride-festival att gå av stapeln i Jakobstad för första gången någonsin. Och jag blir bara så otroligt ledsen då jag läser alla artiklar och blogginlägg om Jeppis Pride just nu. Inte för att Jeppis Pride gör mig upprörd (tvärtom!), utan för att kommentarsfälten i nämnda artiklar och blogginlägg oftast svämmar över av negativa åsikter om evenemanget. Jag fastnade litegrann på ämnet ikväll och kan inte låta bli att fascineras samtidigt som jag förskräcks. Carro skrev till exempel ett så bra inlägg om varför hon kommer att ta med sin dotter på festivalen och Ellen som är en av arrangörerna bakom Jeppis Pride levererar smartheter och sanningar kring Pride. Men gång på gång får HBTQ-människorna ändå utstå den ena kängan efter den andra. Oftast är de negativa kommentarerna dessutom så absurda och så fasansfullt konservativa att man blir mörkrädd bara av att läsa dem.

 

Jag undrar bara NÄR i hela friden folk ska ta sitt förnuft till fånga och inse att alla människor är - no shit! - MÄNNISKOR. Ingen ska behöva definieras enbart utgående från sitt kön eller sin sexuella läggning. Vad spelar det ens för roll vad man har för kön eller vem man blir kär i!? Med tanke på att vi just nu lever under år 2014 så tycker man ju att folk borde ha insett detta. Alla borde ha samma rättigheter i samhället. Alltid. Men tyvärr har inte alla samma rättigheter, och just därför behövs evenemang som dessa. Så snälla människor, kan vi inte bara behandla varandra som jämlikar? Kan vi inte bara inse att heterosexualitet inte behöver vara någon norm?

 

Det är superbra att en Pride-festival ordnas i Jakobstad tycker jag, för bara det faktum att alla dessa debatter ens existerar visar på vilket enormt behov det finns av dylika evenemang. Det är på just precis såna här mindre orter som det behövs någonting som öppnar upp för mångfald, tolerans och jämlikhet eftersom det inte annars kommer till uttryck i vardagslivet. För ledsamt nog verkar just toleransen vara rätt så icke-existerande häromkring.

 

Och om man nu är så otroligt anti allt vad Pride heter så är det faktiskt inte svårare än att stanna hemma den där dagen i juli då festivalen går av stapeln. Det är ju inte så att man blir tvingad att gå på den om man inte vill - lika lite som man måste gå på något kristet stormöte eller på någon Tomorrowland-festival för den delen om man inte vill. Man kan låta andra glädjas och vara lyckliga ändå. Simple as that.