Den Stora Omplanteringsdagen
Jag hade egentligen tänkt vänta till en bit in i mars, men solen har värmt så härligt hela helgen och takdroppet har varit ett faktum. Det har helt enkelt känts som att våren är på inkommande, så nu kunde jag inte hålla mig längre. Idag var det dags för Den Stora Omplanteringsdagen!
Den kalla och mörka vintern har tagit hårt på mina krukväxter. Jag vet inte hur många som strukit med till följd av ljusbrist, övervattning eller bara allmän vinterdepp... Det började med palettbladen och sedan har jag fått ta adjö av allt från novemberkaktusar till fikusar.
I höstas hade jag dessutom ett ordentligt tripsangrepp på båda mina största monsteror, och det spred sig sedan till flera andra växter. Vissa gick att rädda, andra inte. I ett skede var badrummet en enda stor tripskarantän. 🙈 Den ena monsteran var helt bortom räddning redan när jag upptäckte ohyran, och den andra är numera bara en skugga av sitt forna jag. Men den skjuter i alla fall ut det ena nya bladet efter det andra, så jag hoppas att den piggnar till ordentligt i vårsolen.
En annan växt som jag sörjer lite extra efter den här vintern är den långa och fina gullrankan som slingrat sig över hela köksfönstret. Den tappade 80% av sina blad i vinter fast jag i mitt tycke vattnade den sparsamt, och till sist bestod den i princip bara av fem långa kala rankor. Förra veckan klippte jag helt sonika ner den och tog en massa sticklingar istället.
Nu var det dags för resten av vinterns trötta men tappra överlevare att få ny jord och större krukor. De flesta fick bo i en luftig blandning av blomjord och perlite.
Omplanteringsbehovet var stort. Vissa av mina växter hade ätit upp sin egen jord, som den här peperomian till exempel...
...och andra hade bokstavligt talat växt ur sina krukor sedan jag planterade om dem ifjol. Kalatean på bilden har många år på nacken och verkar stormtrivas i ett av fönstren i uterummet.
Vad jag förstått så är kalateor egentligen rätt diviga, men den här har alltid varit tacksam.
Den här stackars garderobsblomman däremot hade levt alldeles för länge utan omplanteringar så rötterna var ett enda snurr. Jag hoppas att den inte fick en allt för stor chock av att äntligen få rötterna uppredda nu bara, hehe. Ida, om du läser det här så är det här en av växterna som jag fick "ärva" av dig när du flyttade från Vasa för X antal år sedan. 😉 Jag är nästan lite imponerad själv över att den fortfarande mår så här bra.
Bra med assistent när det är många krukor att hålla reda på.
Att pyssla med växter är ju så roligt. Jag är glad att avkomman håller med.
Katterna har lyckats äta upp min guldpalm i vinter också, så den åkte ut idag. Vi sådde kattgräs (läs: en näve av kaninernas foder) häromdagen, så vi ska hoppas att det duger som substitut för guldpalmen.
