Lillajultomtar och miniatyrgranar

 

Jag är familjens mellanbarn, och när jag och mina två bröder var små inledde vi alltid den här lördagen med att bege oss ut i skogen i jakt på Den Perfekta Lillajulgranen. Den fanns oftast i skogsplätten bakom farfars och farmors hus. När vi hittat granen - en söt liten en som var precis lagom storlek för att platsa i en vas på vardagsrumsbordet - pyntade vi den med allt miniatyrjulgranspynt vi kunde hitta i julpyntslådan. Den blev alltid fantastiskt stämningsfull. Och samtidigt helt makalöst ful egentligen, men det var det ingen som brydde sig om.

 

Lillajulens höjdpunkt inträffade på kvällen när vi ätit middag. När mörkret hade lagt sig började nämligen lillajultomtarna att röra sig runt knutarna... Vi har tre stycken ytterdörrar på olika sidor av vårt hus, och genom dessa ytterdörrar brukade lillajultomtarna smyga in med godis som de ställde i prydliga högar på dörrmattorna. Tittade man riktigt noga kunde man nästan se tomtarnas luvor skymta bakom adventsljusstakarna när de kikade in genom fönstren. Måhända var det önsketänkade att man såg dem, men samtidigt var det ju ett faktum att de där tomtarna höll lite extra koll på om man var snäll eller inte sådär innan jul. ;)

 

Det var alltid tre stycken av varje sorts godis som låg innanför dörren, för de där tomtarna var ena rättvisa filurer. Vi syskon brukade se på film och var tvungna att pausa med jämna mellanrum för att gå och se efter vid dörrarna om det uppenbarat sig något mer godis - vilket det oftast hade gjort. Då tjöt man till av glädje och de andra kom rusande för att titta vad det var för någonting (och för att se till så att någon inte smusslade med rättvisan förstås). Under kvällens gång samlade vi på oss varsin fin liten godisskörd av tomtegåvor.

 

Till sist avslutades alltid kvällen med att man hittade varsin lite större present innanför dörren. Oftast chokladkalendrar inför den riktiga julen. Då visste man att tomtarna hade gett sig av och att man fick vänta ett helt år innan det var lillajul igen.

 

I dagens läge är jag grymt imponerad av mina föräldrars engagemang i att grundlura oss barn. Vartefter vi listade ut att det inte fanns några tomtar på riktigt så var hela godis-innanför-dörren-traditionen så rolig att man ändå var med på den. Tack mamma och pappa för att ni är så knäppa! Jag är nästan lite besviken på att det inte ligger några chokladtomtar och SukuLaku-stänger innanför dörrarna ikväll. ♥