Yoga med Gäddan
En stor fördel med hösten: MI-kurserna kickar igång igen! Idag var det äntligen dags för höstens första kurstillfälle på den medicinska yogan som mamma och jag gått på de senaste åren. Jag har verkligen sett fram emot att kursen ska börja igen, så att jag åtminstone en gång i veckan kommer ihåg att slappna av riktigt ordentligt, släppa alla andra tankar, andas rätt och stretcha. 😍 Det är såklart ett par övningar som jag får låta bli att göra nu när jag är gravid, men i övrigt tänkte jag yoga på som vanligt så länge jag bara orkar och kan. Yogainstruktören är alltid noggrann med att betona vilka övningar man inte ska göra om man är gravid och poängterar att man alltid ska känna efter hur det känns i kroppen när man gjort klart en övning.
När yogapasset hade kommit igång idag och jag kände att jag hittat andningen och fokus hände däremot något som jag inte hade tänkt på att skulle kunna vara ett problem... Gäddan i magen vaknade och började sprattla runt. Och hur man än försöker fokusera på mantrat och släppa alla andra tankar är det otroligt svårt att utöva yoga och meditera när någon sparkar en inifrån. 😅 Fokusen var med andra ord inte helt på topp idag, men det var hiskeligt skönt att få stretcha ut hela ryggen riktigt ordentligt. Ikväll kommer vi sova gott, Gäddan och jag.
Har ni andra gravida yogisar där ute klarat av att hitta fokus fast bebisen sparkar? Hur gör ni?
