Mazurka i magen
Vips så var vi inne i gravidvecka 30!
Babykulan har fått ett fint put och Gäddan har ordnat enmansdisco där inne. Från att mestadels ha riktat sparkarna utåt tidigare har den lilla sprattelgäddan nu även börjat sparka inåt, och det är ju inte alla gånger så angenämt. Fast jag blir fortfarande lika fascinerad vid varje spark ändå. Att gå igenom en graviditet är så häftigt!
Jag läste någonstans att man jämför en bebis i vecka 30 med en gurka (jag antar att man främst syftar på längden då 😂), så jag passade på att komponera ihop en liten dikt på min letterboard gravidveckan till ära.
På dagens Vasabladet och Österbottens Tidning finns en artikel om mig och mina bloggkollegor Simone och Josefin som också har BF i december. Artikeln finns även att läsas online: Gravidlycka bland österbottniska bloggare. Kika in och läs, vetja!
Igår ordnades det öppet hus på förlossningsenheten vid Vasa Centralsjukhus, så sambon och jag passade på att åka dit och gå på guidad rundtur med en barnmorska. Jag tycker att det är superbra (speciellt för oss förstagångsföräldrar!) att öppet hus-tillfällen ordnas ett par gånger om året så man får chans att bekanta sig med förlossningsutrymmena och personalen på förhand, för sedan när det faktiskt gäller tror jag garanterat att man kommer känna sig lugnare ifall allting inte är helt obekant. Det känns betryggande att nu ha lite bättre koll på hur saker och ting funkar från att man kommer in till förlossningsenheten tills dess att babyn är född och man flyttar över till BB-sidan. Ja, och redan det att man vet vilken ringklocka man ska trycka på ifall man kommer till sjukhuset nattetid när det är låst gör ju att man får en sak mindre att fundera på.
I och med att vi bor ganska mitt emellan Vasa och Kokkola (fastän det inte känns så) hade vi möjlighet att välja vilket sjukhus vi vill föda vid, men för oss har det aldrig varit några tvivel om saken. Vasa är den stad som känns som "hemma", och till Kokkolas sjukhus skulle vi knappast ens hitta. Jag tror garanterat att vården är precis lika bra på båda sjukhusen, men Vasa känns närmare och tryggare.
I övrigt har den gångna veckan även innehållit rådgivningsbesök för min del, och jag fick order om att fortsätta knapra järnpiller för mitt låga hb-värde. Tydligen är det vanligt att hemoglobinet sjunker i just de här veckorna och sedan stiger igen mot slutet av graviditeten.
Nästa vecka blir en kort arbetsvecka, för då är det höstlov som gäller från onsdag och framåt. Perks of being a lågstadielärare. 😎 Sambon och jag tänkte passa på att åka på en liten utfärd till Tuuri någon av höstlovsdagarna för att shoppa bebisprylar och julklappar. Man får ju passa på att uträtta sådana saker så länge både tid och energi finns! Med tanke på att veckorna bara går snabbare och snabbare är december här innan vi vet ordet av, och risken finns ju att man inte känner sig lika pigg och smidig då längre...