Österbotten har fått nog

 
Föreställ er att ni har ett gäng får som har bott inomhus hela vinterhalvåret och längtat efter att få komma ut på grönbete som de är vana vid att få göra på sommaren. De är överlyckliga när de får komma ut i sin hage och skuttar ivrigt runt där hela dagen. Så kommer natten. Ni hoppas att fåren har det bra och är trygga. Ni har gjort allt ni kan för att skydda dem – byggt en ordentlig hage och satt elstängsel runt för att hålla objudna gäster borta. Men ändå händer det som inte får hända...
 
När morgonen gryr är det ett får färre i hagen än dagen innan. Någon gång under nattens mörka timmar har en varg hoppat över stängslet, jagat tag på ett harmlöst får och bitit ihjäl det. Det är en alldeles ohygglig syn som möter er i hagen när ni kommer dit på morgonen; kvar av det ena fåret finns inte mer än huvudet och ryggraden... och resten av flocken har sökt sig ut i sjön, trots att får i allmänhet undviker vatten om de bara får välja. Men ibland får de inte välja. Ibland är det myndigheterna som väljer åt dem. 
 
 
I måndags var det vargdemonstration i Vasa, anordnad av Österbottens svenska producentförbund och Svenska Österbottens pälsdjursodlarförening. På Vasa torg hade över 2000 personer samlats för att demonstrera mot den ohållbara vargsituationen i Österbotten. Någon hade även tagit med sig ett litet lamm som lugnt låg i sin ägares famn under demonstrationen. När jag såg lammet tänkte jag på våra vänner, som bara någon vecka tidigare hade förlorat ett av sina får till vargen. Historien i början av inlägget är nämligen alldeles sann, och det är en historia som upprepar sig allt för många gånger för att det ska vara hållbart. 
 
 
Det handlar inte om huruvida vargen hör hemma i Finlands natur eller inte. Det handlar om en grundtrygghet som inte längre finns. Om åtgärder som inte vidtas. Om hur något är rejält skevt i rovdjurspolitiken. Om myndigheter som nonchalerar invånarnas rädsla. För rädd, det blir man när man får vargen på besök
 
 
Den gångna vintern var en riktig vargavinter, i ordets rätta bemärkelse, här i Österbotten. Och den slutade inte när snön smälte bort. Aldrig förr har man behövt vara rädd när man vistas på sin egen gård, men nu känns det som att man aldrig går riktigt säker. Vargarna har rört sig vid egnahemshus, dagis, skolor, farmer och hagar. På glesbygd och tätort. Ändå kommer det knappt några följder alls. De oskygga vargarna får röra sig fritt, och gång på gång närma sig människor, boskapsdjur och tamdjur. Fortsätter det i den här stilen får vi befara att det snart är mer än bara djur som får sätta livet till. 

 
En demonstration och korvgrillningsjippo får inte i sig bukt med vargproblematiken, men jag hoppas att engagemanget gör att politiker och andra beslutsfattare får upp ögonen för hur läget faktiskt är här i Österbotten just nu.
#1 - ellenlundis

Du är en duktig fotograf Maria. :)
Undrar hur det har gått för varg-debatten, för er i Finland?

#2 - Sofia

Ursäkta en okunnig, men varför kan man inte bygga högre stängsel som rovdjur inte kan hoppa över?