Tjejmiddag vid Kokokana

 
Hej från en alldeles sprillans ny dator!
 
Efter att jag hade skrivit det senaste blogginlägget ville min dator uppdatera sig och efter det vaknade den aldrig mer. Den har varit döende i långt mer än ett år, men jag har väntat med att skaffa en ny dator ända in i det sista eftersom jag verkligen gillade min dator. Skärmen har bara fungerat om man tålmodigt vippar den fram och tillbaka ända tills man hittar det där enda perfekta läget där elektroniken connectar så att skärmen slutar flimra. Och batteriet har över huvud taget inte fungerat ifall jag inte haft sladden i eluttaget... I väntan på den där stunden när datorn helt skulle ge upp hade jag förstås säkerhetskopierat allting, så det gick ändå relativt smärtfritt att byta dator. Nu måste jag bara bli lika bra kompis med min nya trotjänare som jag var med min gamla. 
 
Så vad har hänt sedan senast då? Mellan jobbskiftena vankades det något så roligt som tjejmiddag i helgen. Vi har en tradition i mitt gymnasiegäng som går ut på att vi går ut och äter middag tillsammans en gång varje vinter istället för att köpa julklappar till varandra, men den där julklappsmiddagen har en tendens att bli av senare och senare för varje år. December blir till januari och januari blir till februari. Men den som väntar på något gott! 
 
  
Vi brukar testa en ny restaurang varje gång och den här gången blev det Kokokana i Rewell Center som fick äran att laga mat åt oss. Sist och slutligen var det bara fem av sex tanter som hade möjlighet att träffas den här gången, men trevligt hade vi.
 
 
Kokokanas specialitet är mat grillad över öppen eld, och på menyn finns alla möjliga spännande rätter under lustiga namn så som "Jack Sparrow", "Istanbul Lollipop" och "SpongeBob Potatoes".
 
 
Jag har tidigare ätit burgare vid Kokokana, så den här gången blev det grillad kyckling med pommes och grönsaker för min del och crème brûlée till efterrätt. Supergott! Nästa gång ska jag absolut beställa exakt samma. 
 
 
Länge länge satt vi och tjattrade om både högt och lågt. Gamla minnen, framtidsplaner, tankar och åsikter... Jag hoppas verkligen att vi fortfarande upprätthåller den här traditionen när vi är gamla och grå och på riktigt lever upp till vårt tantepitet. Kvalitetstid tillsammans med bästa vännerna, det är alltid väldigt viktigt.
#1 - Joanna-livet med Aspergers syndrom och Bipolär sjukdom typ 2

Så mysigt

Svar: Eller hur! Kan absolut rekommendera den här traditionen till alla kompisgäng. :)
TIDSTJUVEN