Har de sociala sammanhangen förändrats?
Fantastiskt hur barn kan vara så sociala och orädda. Det är så synd att många människor i dagsläget sitter i sin ensamhet och ser världen passera genom en skärm. Det skulle vara intressant att höra din syn på samhället i dagsläget jämfört med 10-15 år tillbaka, hur människor har förändrats i sociala sammanhang. :) - Jennifer
Den här kommentaren från läsaren Jennifer på inlägget Att få en vän lämnade att gro i mitt bakhuvud, och jag känner att det är tema som förtjänar att spinnas vidare på. Varning för kvällsflum. 😉
Det låter ju som att tio år bakåt i tiden är superlänge sedan, men för tio år sedan var jag ändå 16 och då var sociala medier redan väldigt allmänna. Den största skillnaden om man jämför idag med hur det var för tio år sedan är helt klart att smarttelefonernas roll har ändrat. Jag var 19 när jag köpte min första smarttelefon, och på sju år har smarttelefonen gått från att på sin höjd innehålla ett par fotoredigeringsappar och Wordfeud till att innehålla halva ens liv och ibland nästan hela ens sociala liv.
Med tanke på sociala sammanhang är det ju verkligen sjukt hur ofta man sitter och slökollar på telefonen samtidigt som man rent fysiskt sitter bredvid en vän. Jag är inte bättre själv än att jag under allt för stor del av dagen tar upp telefonen för att scrolla igenom vad som har hänt på Instagram och Facebook, och många gånger kommer jag på mig själv med att till och med göra det när jag dricker kaffe med kompisar eller äter lunch med sambon... Det är galet respektlöst mot den man umgås med egentligen. Jag tror att vi är många som borde bli bättre på att bara låta telefonen ligga i andra änden av huset, istället för att ständigt ha den på en armlängds avstånd i väntan på ett aviseringspling.
Men samtidigt; steget till att ta kontakt via sociala medier är så mycket kortare än att gå fram till någon rent fysiskt och vi kommunicerar helt enkelt på ett annat sätt idag än för tio-femton år sedan. Många från den äldre generationen är bra på att döma ut sociala medier som enbart negativa, men där tror jag att de borde tänka till litegrann. Det blir liksom problematiskt om man bara ser så svartvitt på saken. Alla människor behöver ett socialt sammanhang – en känsla av tillhörighet – för att må bra, och för dem som inte hittar ett sådant sammanhang rent fysiskt är det tur att skärmarna ger bredare möjligheter och nya sätt att umgås. De olika sätten att umgås kompletterar varandra.
Jag tror att skärmarna och de sociala medierna kan verka både positivt och negativt för människor som känner sig ensamma. Det är klart att datorer, smarttelefoner och alla sociala medier som finns idag gör att människor inte behöver träffas ansikte mot ansikte lika ofta som tidigare för att få social stimulans, och det är knappast särskilt hälsosamt i längden. Men samtidigt gör ju de sociala medierna att de människor som annars kanske hade varit totalt isolerade och ensamma har möjlighet att via nätet hitta ett sammanhang och personer att klicka med. Tänk bara på hur många som hittar vänner eller till och med en livspartner via sociala medier idag! Ännu för tio-femton år sedan var situationen annorlunda.
Sådär allmänt tror jag ändå att vi alla skulle må bra av att oftare umgås och verkligen möta människor i fysiska miljöer (jag vill inte säga "i verkliga livet" för livet på internet är precis lika verkligt som livet utanför datorn) än via appar och internetforum, men det finns för- och nackdelar med allt. För att sammanfatta tror jag alltså snarare att det är de sociala sammanhangen i sig som har förändrats under det senaste årtiondet. Inte per se människorna.
Hur tänker ni andra?