Den som spar, hon (och hennes barnbarn) har

 
God morgon! Eller god natt för min del, för jag har haft nattskift och ska alldeles strax krypa ner under mina dubbla täcken för att sova nu. Jag är alltid så frusen efter vaknätter att jag måste ha minst dubbla täcken över mig och ett par yllestrumpor på fötterna för att alls kunna sova och inte bara ligga och huttra. Någon annan där ute som är likadan? Tur att man får roffa åt sig alla kuddar och täcken med gott samvete när man sover dagtid och har hela sängen för sig själv i alla fall. Men nu kom jag av mig, det var ju inte det jag skulle skriva om.
 
Det jag egentligen hade tänkt blogga om var vad jag fick av min mamma häromdagen. Min stackars mor halkade och slog bakhuvudet i backen rätt ordentligt tidigare i veckan. Det resulterade som tur bara i en lindrig hjärnskakning (?) men nu har hennes vänner och bekanta i all välmening skrämt upp henne om sipprande hjärnblödningar, whiplash och jordens undergång, så när jag var till byn och hälsade på i torsdags skickade mamma så mycket saker med mig hem i bilen att man kunde tro att hon börjat dela ut förskott på arvet. (Fast egentligen städade hon nog bara ur skåpen litegrann och jag som var i stort behov av serveringsfat och kaffekoppar tog tacksamt emot.)
 
Tröjan på bilden har mamma stickat någon gång på 80-talet och den följde med mig hem tillsammans med en hel bagagelucka full med grönväxter och porslin. Följaktligen bor jag numera i den. I tröjan alltså, inte i bagageluckan. Den är så himla fin och mysig och prick rätt storlek! Och bästa är ju att den känns väldigt trendig på nytt. Att kunna återuppliva gamla plagg och prylar på det här viset och få ny glädje av det som redan finns istället för att köpa nytt är verkligen det allra bästa. Den som spar, hon har.
 
 
En annan som sparade på finheter, det var min mormor. Inte är det ju konstigt att skåpen blir fulla när vi har varit en massa samlare i släkten i flera generationer bakåt på både mammas och pappas sida. Nu har mormors dessertskålar fått flytta hem till mig och de är så fina att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Helst skulle jag ju vilja använda dem, men det tror jag inte att jag vågar. Ja, ni ser ju på bilden. De är turkos, skira och vackert mönstrade. 
 
 
Skålarna hör till Nuutajärvis serie Flora och är designade av Oiva Toikka. 60-tal och så hiskeligt gulliga. 😍
 
 
När jag googlade lite snabbt hittade jag kannor, stora skålar, gräddsnäckor, dricksglas och allt möjligt i samma serie och nu tänker jag bestämt hålla utkik efter de här på varje loppis jag besöker. En av de sex dessertskålarna har försvunnit (högst troligen har den ju gått sönder på grund av skörheten) men originallådan hade mormor sparat.
 
 
...och garantibeviset! Jag fnissade lite för mig själv när jag diskade skålarna och hittade den här lilla lappen i lådans botten. Månne det ännu, två generationer senare, skulle gå att knalla in till Nuutajärvis glasbruk och returnera skålarna ifall man skulle vara missnöjd? 
#1 - Marias Memoarer

Jättevackra skålar och vilken härlig stickad tröja!! :)

Svar: Tack så mycket! Ibland finns de bästa fynden närmare än man tror 😍 Extra roligt är det förstås att både skålarna och tröjan har ett emotionellt värde också.
TIDSTJUVEN

#2 - Amanda Niclasson

Jättefina!

#3 - kerstin ehrenholm

jätte fina klart du ska använda dem Lycka till

#4 - Sannas kitchen stories

Åh vad fint med att låta saker få gå vidare i generationer! jag älskar de ljusstakar och prylar som jag själv fått ärva och det känns som om en bit historia får följa med i livet på något sätt.

Skitsnygg tröja förresten!

#5 - Sanna Erlandsson

Åh vad fint med att låta saker få gå vidare i generationer! jag älskar de ljusstakar och prylar som jag själv fått ärva och det känns som om en bit historia får följa med i livet på något sätt.

Skitsnygg tröja förresten!

#6 - ellenlundis

Fin tröja och skålar du har! 💙