Individualism på bekostnad av medmänsklighet?

  
För ett par veckor sedan gästade Soheila Fors Vasa för att föreläsa om hedersrelaterat våld och hederskultur under rubriken “Resan till väst är många resor”. Det var en föreläsning som väckte många tankar. Soheila Fors är kvinnan som växte upp i en välbärgad familj i Kurdistan, var gerillasoldat som tonåring, blev förälskad, gifte sig och fick barn med en man som inte behandlade henne väl. Idag har Soheila tagit sig ur hederskulturens förtryck och bor i Sverige där hon nu aktivt kämpar för kvinnors rättigheter – i synnerhet vill hon hjälpa de kvinnor som utsätts för samma sak som hon en gång utsattes för.
 
Soheilas föreläsning tog avstamp i kulturskillnader och hedersvåld. Det här med hedersvåld är något som åtminstone jag upplever att det pratas väldigt lite om här i Finland, så det var både tankeväckande och hemskt att få ta del av Soheilas föreläsning om realiteten i Sverige. En realitet som säkerligen är densamma här i Finland.
 
På något vis tror vi att hederskulturen är något som finns enbart i muslimska länder, och inte här i västvärlden. Men så är det ju förstås inte. När personer från andra kulturer flyttar till Finland tar de förstås med sig sin egen kultur hit. Och trots att vi kämpar för att integrera och informera så kan vi aldrig assimilera. Och vi ska inte heller assimilera de här människorna och få dem att bli exakt likadana som oss, men jag tror att det är viktigt att vi är uppmärksamma på vad som händer runtom oss för att kunna göra skillnad där skillnaden behövs som mest. Det här blir ju inte minst tydligt nu när diskussionen om kvinnlig könsstympning är högaktuell. 
  
 
Jag köpte Soheilas bok Bakom varje fönster bor ett hjärta efter föreläsningen och sträckläste den under ett nattskift. Den var så gripande att jag inte kunde lägga den ifrån mig. I boken får man ta del av tio olika kvinnors sanna historier. Det är historier om kvinnor som flyr från sitt hemland till Sverige, i tron att Sverige är landet där jämlikhet och frihet råder. Det är hemska historier om hur det svenska samhället sviker dem. Hur det svenska sjukvårdssystemet inte hjälper dem. Hur grannarna inte märker någonting av våldet som pågår i hemmet och hur förtrycket fortsätter i det land som skulle bli deras frihet. Det är hemska historier, men det är samtidigt verklighet för så många människor. Det här är en bok som alla borde läsa. 
 
Jag tror att många nyfinländare får en chock när de anländer till Finland och ser vilken stark individualism som råder här. Här tar var och en sina egna beslut. Var och en sköter sitt eget liv och var och en är sin egen lyckas smed. Här frågar vi inte vår familj om vilken studieinriktning vi borde välja och här har våra farbröder ingenting att göra med vem vi dejtar eller väljer att dela våra liv med. Det här betyder förstås också att vi inte lägger oss i vad våra grannar sysslar med, och att vi kanske inte tar tillfället i akt att göra den skillnad som vi skulle ha möjlighet att göra eftersom vi inte vill lägga oss för mycket i någon annans liv. 
 
Det här blev ett väldigt flummigt inlägg, men det jag vill komma fram till är att vi måste bli mer uppmärksamma på vår omvärld och bli lite modigare när det kommer till att hjälpa våra medsystrar. Också de medsystrar som har sina rötter i andra kulturer. 
#1 - Marias Memoarer

Väldigt viktigt tema, men svårt att prata om på ett vettigt sätt har jag ofta märkt! Det sista du sa om det där med att "alla sköter sig själv" och man ska inte lägga sig i andras liv påminde mig om när jag frågade en pakistansk man vad han tycker är den största kulturella skillnaden mellan Pakistan och Finland. Det var just det att i Pakistan lägger man sig i allt som andra gör, och i Finland bryr man sig nästan inte ens om att någon ligger på gatan och blöder. Han hade ett eget exempel på när något fyllo i åbo hade ramlat omkull och slagit sig så han blödde. Alla andra bara gick förbi och låtsades som att de inte såg något, så det var han och hans kamrat som fick ingripa den gången. Får ju en att tänka att alla har något att lära från varandras kulturer också.

#2 - Nina B

Soheilas föreläsning va nog något som varenda en borde gå på! Så mycket tänkvärt!

#3 - Hanna

Vilket intressant inlägg! Jag skulle vilja höra hennes föreläsning.

#4 - dettanyaliv.blogg.se

Soheila är så bra! Läste hennes "Kärleken blev mitt vapen" och om jag inte minns fel berättar hon där själv om en händelse när hennes huvud blödde efter att hennes man skadat henne. Hon åkte buss men ingen på bussen frågade hur hon mådde, om hon behövde hjälp eller vad som hänt... Jag tror verkligen att individualismen skapar många problem! Att se varandra måste vi bli bättre på.