En bondedotters förtvivlan

 
 
En kväll när jag städade på bygget lade sig dimman tät över marken. Solen hade sedan länge gått ner och daggen lade sig tillrätta i gräset. Surret av en skördetröska som envist kämpade in i det sista hördes på avstånd och genom dimmorna syntes framlyktorna när tröskan rörde sig som en enorm skalbagge över åkern. När jag stod där i dimman pendlade mina tankar mellan fascinationen över hur vacker kvällen var till förtvivlan över vilka problem den här hösten medfört för alla jordbrukare.
 
Den här hösten har det inte varit roligt att vara bondedotter. Att vara bondedotter innebär att på nära håll få se den uppgivenhet som jag är säker på att finns bland alla jordbrukare det här året. Det är en uppgivenhet över värmen som aldrig kom under sommaren och över regnet som kom i överflöd hela hösten. Det är en sorg över skördar som blivit förstörda och en förtvivlan över dagar som har allt för få torra timmar innan daggen lägger sig. Det här är året då tröskningen blev försenad med mer än en månad, och året då torkningstiderna för det blöta spannmålet var rekordlånga.
 
 
Jag tror att många inte förstår vilken bedrövelse den här hösten har fört med sig för jordbrukarna. Att det regnar dagarna i ända är inte bara mysigt och trevligt för då får man sitta inomhus, utan för många betyder den regniga hösten stora utgifter och en utebliven inkomst. Det är inga obetydliga summor pengar det rör sig om när stora mängder spannmål går till spillo. Det är summor som kan vara rent av förödande.
 
Jag tror att många inte förstår vilken osäker bransch jordbrukandet är. Hur bönderna lever enligt vädrets villkor och hur de sliter från tidig morgon till sen kväll för att andra ska få mat på bordet. Att de sedan möts av otacksamhet för priser som redan är allt för låga är förskräckligt. Att vara jordbrukare i Finland idag är många gånger ett otacksamt jobb, men ändå är det ett jobb jordbrukarna är villiga att kämpa för. 
 
Jag tror att många inte förstår hur frustrerande det känns för bönderna när konsumenter är villiga att betala dyra priser för importerad mat som flygs över halva jordklotet men inte villiga att betala ett skäligt pris för närproducerade råvaror.
 
   
Idag är det redan den tionde oktober. Regnet fortsätter att ösa ner, och jag får en klump i magen när jag blickar ut över alla de åkrar som ännu står otröskade...
#1 - Saga

Så välskrivet även om det gör ont att läsa. Det är verkligen ett hårt jobb som finska bönderna får göra och dessutom utsätts de för enorma risker då de lever enligt vädrets villkor! Tycker överlag det är surt hur bönderna direkt eller indirekt kritiseras lite här och var och är lite trött på hajpen kring vissa dyra utländska matvaror faktiskt (läs: väljer inhensk potatis framför importerad sötpotatis alla dagar i veckan). Varför jag känner liknande som du så är väl för att jag också råkar vara dotter till en (deltids)jordbrukare så traktorerna har alltid funnits med på ett hörn här!

#2 - Jarina

Men hur fint? Jättefina bilder och så fin text <3

#3 - Amanda Jona [FOTOGRAF]

Wow alltså, har nog aldrig ens reflekterat över hur deet går för bönderna i det här skitvädret. TACK för att du öppnade mina ögon!

#4 - Jennifer

Jättebra att du tar upp det här! Och fina bilder :)

#5 - Emilia

Vi sålde bort vårt jordbruk i år, i grevens tid minsann! Skulle mina föräldrar ha fortsatt så skulle det mer eller mindre ha slutat med personlig konkurs.

Det är hemskt att se sin egna far kämpa dygnets alla timmar. En gammal man, ta sig upp och ned för trapporna i torken, tröska inpå småtimmarna för att desperat greppa de få strån som är torra. Första året på mannaminne så körde vi en tork på 28 timmar, det blir en saftig elräkning minsann, en räkning som allt som oftast släpar när man sist och slutligen inte får in lön för mödan. Många gånger blöder hjärtat för bönderna, som kämpar hårdaste av alla och trots det enbart möts av otacksamhet. Välvalda och fina ord!

#6 - Tina

Fint skrivet Maria! Delar gärna.

#7 - Ida

Så bra skrivet! Jag själv tycker det är himla viktigt att köpa inhemskt men det är så många som inte verkar förstå, som tycker priset i butiken är viktigare än att stöda våra inhemska bönder. Förhoppningsvis öppnar detta inlägg upp ögonen på folk.

För några veckor sedan var jag på en gästföreläsning till en kurs jag gick, då en chef från S-gruppens huvudkontor i Helsingfors kom och stolt berättade bland annat "hur de hjälper finska bönder genom att sänka priserna". När det har visat sig att grossisterna i många fall kräver att få köpa råvarorna ännu billigare än tidigare. Jag blev rätt provocerad om jag ska vara ärlig...

#8 - Ida-Marie

Jisses, har aldrig tänkt på det sättet.. Men det är ju så sant. Otroligt vackra bilder och en fin men sorgsen text som verkligen får en att tänka till. <3

#9 - Anna

Jag vet precis vad du menar, vi har fortfarande åkrar som är otröskade och jag vet faktiskt inte om vi kommer att kunna tröska allt detta år. Inte bara för att säden inte mognar tillräckligt, det beror också på de vattenmängder som kommit och gjort att det inte går att köra på åkrarna! All halm har vi fått lagt plast på i år, då det helt enkelt inte varit något torrväder alls...

#10 - Élin

Helt samma känslor här. Min pappa och farbror har jobbat så hårt, och så har det bara regnat och regnat och förstörts...

#11 - Felicia

Vilken underbar video!!! Och bra att du tar upp ämnet, jag hade ingen aning om hur regnet påverkade bönderna.

#12 - Sara

Bor på landet och har först förra året insett vilket jobb bönderna gör, är man hemma med barn så hinner man ju se alla timmar som läggs ner så jag beundrar verkligen bönderna! :) och vi är väldigt noga med att stöda närproducerat eller allra minst inhemskt :)