2017-10-22 | 19:31:00

Ärlighet varar längst

Tidigt imorgon bitti åker jag iväg mot Åbo tillsammans med ett par kollegor för att gå på kurs i dagarna två, så jag borde egentligen packa mina väskor och gå och lägga mig. Men jag måste bara skriva av mig lite först om något som jag tänkt på rätt mycket på sistone.
 
 
De senaste dagarna har jag funderat rätt mycket på det här med ärlighet. Jag har kommit underfund med att ärlighet är en av de egenskaper jag värderar allra högst i relationer. Förhållanden, familjerelationer, vänskapsrelationer, arbetsrelationer. En av de viktigaste grundpelarna i alla typer av relationer är – om ni frågar mig – ärlighet. Som tur har jag en fästman som tycker precis likadant. Det hade ju blivit lite jobbigt annars.
 
Att ljuga har aldrig varit min grej. Lögner sårar och kränker och de för extremt sällan något gott med sig. Visst kan jag lyckas dra en vit lögn när det kniper, men någon ljugardrottning har jag aldrig varit och det är jag glad för. Fast ja, i vissa situationer hade det ju varit rätt praktiskt att vara en lögnmästare. Till exempel när man ska spela kortspel...
 
Ibland när ungdomarna på jobbet vill spela kort brukar vi spela ett kortspel som heter något i stil med Fusk. Det går ut på att man ska försöka bli av med alla kort på handen genom att bluffa sig igenom spelet. Första gången jag spelade lyckades jag vinna med hjälp av ren nybörjartur, men sedan insåg jag att jag suger på att spela Fusk. Jag är helt enkelt världssämst på att ljuga, och mina motståndare genomskådar mig på en hundradels sekund varje gång jag ens gör en tillstymmelse till att försöka bluffa.
 
 
Att jag värderar ärlighet högt gör också att jag har svårt att återfå tilliten till människor som ljuger. Människor som bryter förtroenden eller ljuger en rakt upp i ansiktet är inga människor jag hyser fortsatt respekt för. Som tur får man ju välja vem man umgås med.
 
Tills motsatsen bevisas utgår jag från att andra människor är ärliga (förutom när det gäller Fusk, för då utgår jag ifrån att alla ljuger). Jag vill tro att de flesta vill andra väl i livet. Det finns förstås också fula fiskar i havet, men de brukar ha en tendens att avslöja sitt sanna jag förr eller senare. Vissa människor är likt jag inga höjdare på att ljuga, men så finns det andra som är så skickliga lögnare att de inte ens får dåligt samvete när de drar en lögn. Som tur brukar karma förr eller senare komma och bita de människorna i ändan.
 
 
Vad tycker ni läsare?
Är ärlighet viktigt för er och finns det situationer när det är okej att ljuga?

Finheter
Therese

Jag är helt med dig här, och jag är nog lika dålig på att ljuga som du.. Det ska till väldigt mycket innan jag tycker det är okej.

Svar: Skönt att höra att du tycker lika. Jag har grubblat så mycket på det här att jag börjat undra om det kanske är jag som håller för hårt på min linje vad som är okej och vad som inte är.
TIDSTJUVEN

2017-10-22 | 20:13:27 | http://theresewiksten.se
Cecilia

Håller helt med, själv har jag int samvete att ljuga. Redan en liten lögn får me att känna skuld å ångest. Och så e ja precis som du, kan int spel hede kortspelet all sir tå jag fösöker bluff 😂

Svar: Tack för kommentaren! He verkar som att våra samveten funkar lika 😉
TIDSTJUVEN

2017-10-22 | 20:48:41 | http://nouw.com/ceciliaback
Jarina

Vad roligt, välkommen till Åbo! :D

Jag håller med om att ärlighet är viktigt. Typ det viktigaste i alla förhållanden man har. Man måste ju kunna lita på dem man umgås med.

Svar: Tack Jarina! :)
Ja, det var precis det jag ville få fram. Härligt att du tycker likadant!
TIDSTJUVEN

2017-10-23 | 08:45:00 | http://jarina.fi/
hanna, förbanna

jag tänker nog precis som du, men jag undviker även vita lögner - avleder istället samtalet. Tror en vinner på att ha en så rak kommunikation som möjligt, i alla lägen.
Jättefina bilder på dig här också! <3

2017-10-24 | 13:42:20 | http://hannaforbanna.blogspot.com/
Kommentera:
Kom ihåg mig?