När banken säger nej

8 kommentar(er)
Det kom några intressanta kommentarer på mitt inlägg om att ta banklån för att renovera/bygga hus, så jag tycker att vi fortsätter på temat litegrann. Det här med pengar och ekonomi är ju överlag intressant men ändå tabu att prata om, och bara därför borde vi kanske prata mer om just pengar och ekonomi?
 
 
Följande kommentar trillade in från signaturen "Den sjuke":
Du/Ni skall vara överlyckliga över att ni ens får ett större banklån. Vi själv har bostadssparat ca 7000€ och banken gnäller då vi inte haft möjlighet att lägga undan pengar p.g.a att jag är partiell sjukledig p.g.a min sjukdom. Samt att våran bank ville att vi skulle gifta oss då vi diskuterade huslån!?!? Så hur roligt är det inte då man själv snart fyller 30 och fästmannen fyller 36 och man inte får möjlighet att köpa ett eget hem i denna dåliga situation. Samt att från min sida så går ingen i borgen för mig. Så enkelt är det inte :(
Så du ska verkligen vara lycklig och tacksam över att ni har fått ett lån samt att du är frisk ♡ Vissa människor tar allt för givet och tänker inte på hur svårt andra människor kan ha det.
Jag är evigt tacksam för vad jag är och för vad jag har i livet, och jag lider med er som inte får uppfylla era drömmar för att någon annan säger nej. För att någon inte tror på er. Det är inte rätt. ♥
 
Jag är ingen ekonom, och tur är väl det. Hade jag jobbat på bank så hade jag velat bevilja alla lån, så att alla människor kan följa sina drömmar och skapa den framtid de vill. Jag hade beviljat alla de som vill köpa hus, starta hundkennel, öppna bageri eller etablera världens första rabarberbutik. Det hade knappast varit en särskilt lönsam strategi och min bank hade säkerligen snabbt gått i konkurs. Visst är det tur att det finns riktlinjer att gå efter gällande lån och avbetalningar, men att vara den som sitter där på andra sidan bordet och säger "Nej" till någons drömmar måste kännas uselt.
 
Som svar på kommentaren tänker jag ändå så här: visst är det roligt att få ett eget hus, men i vissa fall är det där roliga ändå inte är värt alla bekymmer det samtidigt kan leda till. Ett huslån tänker jag till exempel att kan bli ett otroligt stort bekymmer i livet om sjukdom finns i bagaget. Ett huslån kan ju vara ett stort bekymmer även för den som är frisk och kan jobba heltid. Det är inte bara att "hoppa av" om man ångrar sig efter ett par år.
 
Men kanske går det att prata med andra banker? Att diskutera på nytt? Eller att klura ut en ny plan för framtiden? De som jobbar på banken är ju trots allt också människor, och säger de nej måste de kunna förklara vad de grundar sitt beslut på.
 
P.S. Mikael och jag har också fått höra att vi borde vara gifta för att förenkla husprocessen och slippa en del kostnader. Lever vi på stenåldern, eller?
#1 - Christina

Ojdå, vad jag kan minnas var det ingen som rekommenderade oss att gifta oss när vi tog gemensamt lån på vår lägenhet. :D Det här med lån och armorteringar är en djungel, jag skulle precis som du Maria rekommendera att besöka andra banker och prata med dem. Jag bytte bank helt och hållet inför vårt bostadsköp, dels för att det var smidigast med lånet men också för att kontoret är nära. Lycka till med renoveringen!

#2 - Jennifer

Intressant ämne, och relevant för mig då vi har husbygge på g. Vi har sparat i flera år, men känner ändå att det är ett stort beslut att ta ett större lån. Som du sa kan man ju inte direkt ångra sig efter några år. :)

Har dock aldrig upplevt bankpersonalen som oresonliga, utan mer omtänksamma. Deras jobb är ju ändå att se till att man kan betala av lånen, även om det skulle hända något oförutsett i framtiden. Sjukdom, att mista jobbet etc är inget någon önskar sig, men som kan hända oss alla. Tror att de är så noga just för att ingen vill tänka på ett scenario där något hemskt händer.

#3 - Den sjuke

Det som jag ännu ville säga är att jag inte förstår poängen med det hela ibland. Alla vet vi att vi kastar pengar "till skogs" då vi betalar för en hyresrätt. Då är det ju mycket bättre att betala "hyra" för sitt eget köpta boende! (Huslån) Och en person som är sjuk väljer ju inte detta frivilligt.
Jag som är sjuk har väl all rätt att också skaffa barn, köpa hus, åka på sol semester som alla andra gör??(Normen)
Hur orättvist skall livet vara för någon som lider av sjukdom och lite svagare ekonomi?

#4 - Pernilla

Sådär är det för oss som är sjuka. Jag och min man kan omöjligt ta ett lån. För att vi ska ha någon minimal chans att få vardagen att går runt får vi inte äga något för socialen. De går inte ens med på att du får ha en egen bil eller äga din bostad. Vi går på minus varje månad och skulle omöjligt kunna sätta undan pengar. Dessutom är det för sent att börja bostadsspara nu. Man ska tydligen börja före man är 30. Jag känner inte heller att jag som sjuk har möjligheten att leva som jag vill. Tvärt om blir jag förnedrad av samhället på alla tänkbara sätt. Det känns inte som om man skulle ha något människovärde alls. Många gånger gör det ont när man ser hur andra bara tar lån, köper hus, skaffar barn, åker på solsemestrar och så vidare och man själv vet att man aldrig kommer att ha möjligheten till något sånt. Pengarna räcker inte ens till hyran, för att inte tala som alla svindyra mediciner som man inte får någon hjälp med att betala heller. Livet är väldigt orättvist för den som är sjuk. Det tröstar mig inte så mycket att tänka på att till exempel ett eget hem skulle vara för tungt eller för dyrt för mig.

#5 - Sara

Som de skrivs här i kommentarerna så är det säkert en hel annan sak att vara sjuk och inte få äga någonting pga socialen. Jag har inte själv någon erfarenhet av detta, så min kommentar kan säkert inte appliceras på den situationen. Men jag ville ändå dela med mig av våra erfarenheter att söka lån som studerande. Dock är detta 6 år sedan nu, och jag har förstått att det kanske blivit strängare regler sedan dess.

Då vi skulle ta lån för vår lägenhet så fick vi först nej från vår egen bank (de ville att man skulle ha sjukt mycket pengar över efter alla boendeskostander var betalad, ca 3000 euro kvar i handen i månaden EFTER amortering, ränta, bostadsvederkag, elektricitet, etc. etc.... alltså måste båda två ha en väldigt bra lön för att få lån på den banken! Vi blev faktiskt ganska chockade då vi fick höra den summan och gav nästan upp helt). Men vi frågade sedan vidare av andra banker och totalt fick vi 2 nej och 2 ja. Så det lönar nog sig att söka vidare om det inte lyckas vid den första banken. Jag var alltså själv studerande, och min man hade en extralägenhet i en annan stad där han jobbade som förstås åt upp mycket av våra boendekostnader redan från början och banken räknade enligt boendekostnader och hur mycket man har kvar att leva på efter det. Men vi hade ju gjort noggranna kalkyler över att det skulle fixa sig och att vi hade råd. Och det är nog jätteviktigt att poängtera i denna situation att man förstås måste se till att man kommer att klara sin budget, OCKSÅ då räntorna stiger (Ekonomen här hej!). Det är ju sist och slutligen också det som banken är ute efter då de beviljar lån, att man klarar av att betala tillbaka! Men vissa banker räknar detta på olika sätt förstås och det är väl här det lönar sig att gå till en annan bank om man VET att man klarar det men banken räknar annorlunda. Och jag hoppas ändå att det inte finns banker där ute som är så "snälla" att de ger lån åt människor som de från början ser att inte kommer att kunna betala tillbaka :) för det kan ju skita sig för båda den som tar lånet och bankens andra kunder i längden!

#6 - Ida

Det var jag som skrev en kommentar i förra inlägget också om hur en orsak till att ekonomin sprack var att de amerikanska bankerna gav ut bostadslån för enkelt.

Som svar till Den Sjuke (igen), nej, det är ingen mänsklig rättighet att äga ett hus. Alla kan inte äga hus, det går inte. Alla har inte samma ekonomiska möjligheter att betala tillbaka ett bostadslån, och det är en väldig tur att bankerna säger nej då de ser risker, även om det säkert känns orättvist.

Jo, det är orättvist att vissa blir sjuka. Min mamma fick också cancer för några år sedan. Inkomsterna sjönk, och nej mina föräldrar kunde inte betala tillbaka lånen i samma takt som tidigare.
Men i de flesta länder här i världen skulle de i en sådan situation ha varit tvungna att sälja huset för att klara av situationen, så vi har en väldig tur att vi bor i Finland.

Det kan lätt bli att man börjar jämföra sitt liv med andras och vill göra allt de andra gör, men varför? Gör det bästa av situationen istället. Det kommer alltid finnas de som har mera pengar och de som har mindre. Det är bara att acceptera situationen och sluta vara bitter och klaga över det man inte har.

#7 - Annie

Att ha eget hus är ingen rättighet och jag har svårt att känna empati åt någon som försöker förminska andras glädje genom att gnälla anonymt.

Jättetrist att vara sjukskriven, men man har val i livet. Man kan se någonting som problem eller möjligheter. Jag räddade min mammas hus från att säljas på exekutiv auktion på grund av mina val. Det är miljarder människor på 30 år som inte har råd eller möjlighet att äga en bostad. Det handlar inte om ålder. Det handlar om tur, om val och om att kämpa.

Det känns som att vissa personer väljer att missförstå bara för att spy ut sin bitterhet på andra. <3

Lycka till Maria!

#8 - Annie

Och för att förtydliga - alla har rätt att drömma och man kan inte hjälpa om man blir sjuk, men att anklaga andra för att inte uppskatta det dem har bara för att du har det dåligt är lika fel ändå. Sluta anta att andra är otacksamma.