Berättelsen bakom våra förlovningsfoton

Det slog mig häromdagen att jag inte har berättat om Mikaels och mina förlovningsfoton här på bloggen och att det kanske är en historia som ni läsare är intresserade av att höra. Mikael och jag förlovade oss i juli, hade förlovningsfest i september och i oktober tog vi slutligen våra förlovningsfoton. Ännu har vi ett par tackkort som ligger i skrivbordslådan och väntar på att bli utdelade, men kanske det inte gör något att just de vännerna och släktingarna som ska få dem eventuellt får se bilderna här på bloggen före de hittar dem i postlådan.

 

Efter förlovningsfesten velade vi fram och tillbaka mellan att anlita en fotograf för att ta förlovningsfoton som vi kunde skicka ut som tackkort, att ta bilderna själva eller att helt enkelt använda någon av bilderna vi tagit under förlovningsdagen. En solig dag i oktober när vi var ute på promenad längs vandringsleden i Kimo kom vi till slutsatsen att vi ändå bara förlovar oss en gång i livet och att vi vill föreviga den händelsen med ett gäng riktiga förlovningsfoton. Vi insåg samtidigt att det var det ultimata vädret för en porträttfotografering just den oktobersöndagen. Och att miljön vid Kimo Bruk var perfekt...

 

Från att ha varit ute på vandring skyndade vi oss alltså hem, hoppade i duschen i raketfart, fixade håret, drog på finkläderna och begav oss sedan tillbaka till Kimo Bruk för en ytterst oplanerad och spontan fotosession. Aldrig har någon bytt om från skogskläder till festkläder så snabbt tidigare, men ska man hinna fotografera innan solen går ner gäller det att vara effektiv.

 

Jag ställde upp kameran på stativet, Mikael placerade sig där det var fint ljus och jag fixade kamerainställningarna. Sedan var det bara att hoppa in bild och bränna av foto efter foto med fjärrutlösaren. Lite kallt blev det att stå och posera utan ytterkläder i oktobervindarna, men det var värt det. Och oj, så roligt vi hade där på den lövtäckta bruksgården den dagen.

 

Inte nog med att vi fick ett gäng kärleksfulla bilder att hänga på väggen, skicka ut som tackkort och nostalgiskt kunna se tillbaka på om 50 år - vi fick dessutom ett riktigt roligt minne av hela situationen. Våra förlovningsfoton är kanske inte perfekta, men det är bilder som det ligger ett otroligt stort känslomässigt värde i. ♥