Att dansa i solnedgången
Att andas. Det är livsviktigt. Ibland när jag känner att jag behöver andas på riktigt beger jag mig ut i skogen eller ner till fjärden ensam med min kamera. Där drar jag djupa andetag som fyller mina lungor med lugn.
Idag begav jag mig ner till Vinlax när solen höll på att gå ner. Där var allt så lugnt och vackert. Isen knakade och mullrade dovt lite längre bort och ett knäppande ljud hördes inifrån skogen. I övrigt var allt tyst.
Plötsligt fick jag ett stort behov av att dansa till naturens hjärtslag.
Fnissande skuttade jag runt för mig själv och gjorde små piruetter.
Jag tror att man mår bra av att lyssna på naturen och dansa i solnedgången lite nu som då. ♥
