Ett livstecken

 

Det här är helt otroligt, men jag har faktiskt inte ens startat min dator sedan förra veckans tisdag. Det är inte det att jag inte har något att blogga om (snarare har jag för mycket att blogga om – anteckningsappen på min mobil är alldeles sprängfylld av bloggidéer!), men tiden räcker inte till och dagarna bara swischar iväg. Jag hänger inte med. Snart har halva februari gått och i mitt huvud är det ännu bara början av januari.

 

Så mycket händer just nu och till råga på allt har vårsolen anlänt. Det är soligt och ljust långt in på eftermiddagarna och jag njuter för fulla muggar. Imorgon har jag för ovanlighetens skull morgonskift på jobbet, så jag hoppas på att hinna fånga det där magiska eftermiddagsljuset på bild när jag kommer hem. Kanske hinner jag till och med blogga om det. Den som lever får se...