Att inte ha nära vänner
Vändagen.
Jag måste säga att jag gillar det finlandssvenska namnet på den här dagen mycket mer än det rikssvenska alternativet. Vändag känns som ett koncept som är inkluderande på ett helt annat sätt än vad alla hjärtans dag är. Vändagen blir en dag för alla och inte bara för de som har en speciell Valentin att fira dagen med. För visst känns det roligare att uppmärksamma vänskapen i allmänhet en dag som denna, istället för att enbart ta fasta på det specifikt romantiska? Lite mer sympatiskt på något vis.
På tal om vänskap läste jag på Vasabladet häromveckan att enligt en undersökning upplever 9,6% av eleverna i årskurs 8 och 9 i Vörå att de är utan nära vänner. Tänk – nästan var tionde ungdom har ingen nära vän! Det är ganska skrämmande siffror.
När jag läste den här statistiken tänkte jag tillbaka på min egen högstadietid och konstaterade att jag antagligen själv hade hört till de där 9,6 procenterna om jag hade svarat på ett motsvarande frågeformulär när jag var femton år. Visst hade jag många vänner i skolan, men ingen som jag skulle ha ansett att var särskilt nära. Och vet ni, jag önskar att motsvarande statistik till den här hade publicerats då... för jag tror att om man är mitt i det är det skönt att veta att nästan var tionde elev upplever situationen på samma sätt som man själv gör.
Att man inte har nära vänner betyder inte nödvändigtvis att man känner sig ensam, men jag tror att avsaknaden av nära vänner och känslan av ensamhet ofta går hand i hand. Och känner man sig ensam känns ensamheten alltid tusen gånger värre när det verkar som att ingen annan än man själv är ensam, om ni förstår hur jag menar. Det är liksom tryggare att veta att man inte är ensam i ensamheten. Samtidigt är ensamhet bland unga ett allvarligt problem och väldigt ledsamt.
Själv har jag idag ett antal riktigt nära vänner – sådana som jag vet att skulle komma körande tvärs genom en snöstorm mitt i natten för mig om det behövdes. Sådana som jag själv skulle göra precis likadant för. Sådana som jag delar både sorg och glädje med. Och alla är sådana som kommit att bli mina nära vänner först i gymnasiet eller ännu senare.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med de här kvällsfunderingarna, men jag tror att min point helt enkelt är att vänskap är viktigt. Och bara för att man känner sig ensam under en viss tid i livet betyder det inte att det alltid kommer vara så. Tro mig, man möter så otroligt många människor på vägen genom livet. Vissa passerar nästan obemärkt, andra blir man vän med för en kort eller lång tid och ett fåtal blir man riktigt nära vän med utan att man själv vet hur det gick till ens.
Upplever du att du inte har någon nära vän har du kanske bara inte lärt känna rätt person(er) ännu.
